Lotta och Christian hämtade Figaro i eftermiddags. Det kändes inte så tungt som jag trodde att det skulle, för jag vet att nu äntligen kommer Figaro att få ett riktigt härligt hästliv. Med hagkompisar, långa skogsturer och en massa annat kul. Han blir enda hästen i Lottas liv och slipper dela sin matte och husse med 5 ston och 3 föl.

Jag skulle inte vilja uppleva en sommar till och se honom gå ensam. Så länge vi hade Mandingo spelade det liksom inte så stor roll att vi inte hann med allt vi skulle vilja, men sedan blev det en "sten som gnagde" i samvetet.

Vi önskar all lycka till Lotta och Figaro och hoppas att ni får många, många år tillsammans! Kanske att Christian också får lust att börja rida nu?

Nu inväntar vi foton från nya hemmet....

Vår avvänjning har gått helt "smärtfritt" i år också. Alla har egen box på natten sedan en tid tillbaka. Stofölen har gått in till mamma och diat precis innan vi tar ut dem. Men nu är mammorna trötta på dem och de får inte dia i boxen. Idag blev det utsläpp utan "snuttning". Azora blev så perplex att hon till och med glömde bort att dia när hon kom ut i hagen. Då blev det bus med Corredor som gällde istället.

Nobleza fick helt sonika inte alls dia. Estela blir mer och mer irriterad när hon försöker. Jag tror att de snart är klara med varandra på den punkten.

Corredors matte sitter med en ny grimma och grimskaft, i Finland, och väntar på sin lille. Transportörerna ger inga "rediga" besked och Kerstin hon väntar och längtar....

Han kommer snart, Kerstin!

"Det är hästarna som väljer oss och de kommer till oss för att lära oss något." Detta har en klok person sagt till mig och så är det nog.

Vi åkte ner till Spanien för att köpa ett brunt sto, med föl vid sidan, och kom hem med en dräktig skimmel! Så går det när kärleken slår till.

Vi var runt och tittade på hundratals ston och inget ”talade till våra hjärtan”. Sista dagen på vår vistelse plockade de fram Ninfa och det sa bara klick och pang. Hon eller ingen!

Hon hade ett stoföl vid sidan, men det släppte de förstås inte med till Sverige.
Nu har hon fått två hingstföl hos oss och vi hoppas på ett litet stoföl om en knapp månad. Detta föl blir helsyskon med Corredor och med vår erfarenhet av honom vill vi väldigt, väldigt gärna få ett stoföl.

Ninfas föl är stencoola. Inget hetsar upp dem och förutom det är de både vackra och rör sig bra.

Hon var dräktig när hon anlände till oss och resan hade satt ner henne helt förfärligt. Jag trodde nästan hon skulle kasta fölet. Vi kände inte igen henne när hon kom av transporten och jag grät floder. Men hon hämtade sig och är nu lite väl rund till och med. Hon hade varit i Sverige några dagar när fotot togs och det värsta uppdragna hade redan förbättrats.

Jag vet inte riktigt vad de hade hittat på när de verkade hennes hovar i Spanien för hon var helt panikslagen när det gällde att lyfta benen. Det tog ett helt år innan vi kunde verka bakhovarna. Hon skakade och svettades när man försökte lyfta dem och hon slog. Det var inte nådigt att ta sig an denna uppgift. Som tur var slet hon dem jämnt och fint. När det gått ett år lyckades vi till slut fixa tassarna och efter det blev hon mer och mer medgörlig. Det var precis som någon pollett fallit på plats. Nu lyfter hon självmant upp benen åt oss. Tålamod, kärlek och goda kunskaper i TTEAM löser det mesta. Där fick jag ta till alla TTEAM-knep jag kunde.
Det är något speciellt med henne och de flesta dras till henne och bara ”drunknar” i hennes blick. Hon lägger huvudet i famnen på folk och bara står där och alla blir förstås helt tagna av denna ljuva dam.

Hon har trots sin ljuvhet en makalös energi och kan göra en capriole direkt från stillastående. När Hanna Engström såg detta fenomen blev hon som gubbarna i ”Tjuren Ferdinand”, när de ropar ”Honom vill vi ha”. Hon tingade direkt det ofödda fölet som fanns i den ”capriolerande” damen, eftersom Ninfa definitivt inte var till salu. Turligt för alla blev det en hingst precis som beställt.

Nobleza ligger och äter och tar livet med ro.

Det har varit en väldans trevlig dag idag. Alla hästar blev godkända vid avelsvärderingen och vädret var kanon. Det gick t o m att sitta ute och fika.

Spanska delegaten/veterinären heter Carmen Saavedra.

Det är alltid trevligt att träffa andra PRE-människor/uppfödare och spännande att se så många hästar samlade. I Spanien samlar man inte ihop ett gäng som vi gör i Norden, utan där åker delegaten ut till stuteriet för en häst om så önskas. Carmen tyckte att vårt system var mycket bättre och ska förseslå det när hon kommer hem. Hon tyckte att alla hästar här var mycket välhanterade och rena och fina. Inte alls hennes erfarenhet i Spanien, tyvärr. Där kan man plocka fram en mager och smutsig häst till värdering. Vi får vara stolta över vad vi åstadkommit i de nordliga länderna!Tänk att vi är bättre än moderlandet...
Carmen var i Stockholm igår och fick uppleva 15 cm snö och kallt. Hon var van vid 20 gr varmt hemifrån! Jag tror hon tyckte Skåne var ganska OK, även om det var kallare inne i stallet än ute vid fikabordret på gårdsplanen. Detta var hennes första besök i Sverige.

Igår kväll lyckades vi beställa en räkmacka innan köket stängde på Marina Plaza. Denna macka var en exotisk upplevelse för Carmen och det var första gången någonsin hon hade ätit en sådan. Trevligt när man kan ge någon en ny upplevelse. Riktigt god var den också, som tur var.

Vår Alissa har blivit en stor flicka, precis som vi har tyckt. Hon mättes till 159 cm och jag tror att hon kommer att växa ytterligare någon cm. Det är inte så dumt att vänta med avelsvärderingen tills de är 4-5 år. Som 3-åringar är de ganska "ofärdiga". Eftersom vi inte betäckte ifjol så spelade det ju ingen roll för den sakens skull heller.

Ni får njuta av några foton från dagen. Linda med sin hingst Jabeque, Lena med Bienvenido XXIX (utomhus), Carina med Nefertite (täcke på) och lite pappersexercis i stallet. "Flickan" är Carmen.

Imorgon ska vi avelsvärdera Alissa. Den spanska delegaten som sköter värderingen anländer ikväll och vi ska hämta upp henne vid flygplatsen i Ängelholm. Hon bor på hotell i Helsingborg och vi ska försöka hitta en restaurang som har köket öppet efter kl 21-22. Helsingborg är inte Spanien precis där man inte går ut förrän efter 22.

Det kommer ca 10 hästar hit för avelsvärdering. Det är en ganska ointressant tillställning. Hästarna står i stallgången och blir mätta och ibland vill delegaten även se dem i skritt och trav. Allt är klart på 10-15 minuter.
Ett sto ska vara minst 150 cm och en hingst 153 cm i mankhöjd. Man mäter också knä, bålomfång och lite annat. Men det är inte poängbedömning nu längre och gångarterna bedöms inte.

Det som är diskvalificerande är fallen mankam, testikelfel eller att hästen är för liten. Vill man har mer kvalitet på bedömningen måste man gå till nästa steg "Reproductor Calificado" då ska hästen bl a friröntgas, spermakvaliteten kollas och stoets reproduktionsorgan kollas. Stoet ska också vara dräktigt eller ha fått ett föl.
Det är tribunal på tre personer som gör dennna bedömning och det är en ganska kostsam historia. Den görs i nuläget inte utanför Spanien.

Vill man ta semin till ett PRE-sto måste hingsten vara "Reproductor Calificado". Det är väldigt bra att det finns kvalitetskoll, eftersom en hingst kan får så många avkommor. Speciellt om semin används. Det kan bli många föl av dålig kvalitet som hinner födas om det inte finns en spärr någonstans.

Det ska bli trevligt att se så många PRE imorgon och det kommer ett gäng ända från Göteborg.

Alissa var ett vackert barn redan när hon föddes. Alla föl Aguila fått, förutom Figaro, har varit väldigt reserverade när de föddes. Alissa ville inte komma fram till oss förrän hon var några veckor, men sedan har hon blivit desto mer social. Nu är hon den mest nyfikna av dem alla.

Hon var grymt envis och det är hon nog fortfarande om jag ska vara ärlig.

Hon hade mycket bestämda åsikter om att lastas t ex. Fyra personer försökte lyfta in henne och det gick bara inte. Då var hon någon månad gammal. Först som 2-åring löste vi problemet. Eller rättare sagt vi gjorde några försök när hon var ett år och hon var lika omöjlig då. Sedan bestämde vi oss när hon var två att nu skulle det bara gå och det gjorde det. När vi fått in henne åkte vi direkt till ett Championat, där hon skötte sig mycket bra, och så hoppades vi att hon skulle gå med på att åka hem igen. Det gjorde hon som tur var.

Men som alla hästar med mycket karaktär har hon en fantastisk utstrålning och är den som man lägger märke till när vi har evenemang här hos oss. Hon verkar dessutom gilla att visa upp sig.

Hon fyller fyra i år och vi valde att inte betäcka henne förra året. Vi har blandade erfarenheter av att betäcka treåringar. Det är stressande för en så ung häst. Det är ny miljö, många nya hästar, resor, undersökningar osv. Det är inte riktigt värt det. Vi använder fryst semin och det blir för många risker, både för häst och för plånbok.

Alissa har varit med på en kurs i Akademisk ridkonst och hon var mycket duktig. Långt över förväntan faktiskt. Skötte sig exemplariskt och sökte sig framåt-nedåt i skritt och trav. Gjorde någon galoppfattning på volt dessutom. Klarade av att göra fina halter ute på voltspåret och jag var mäkta imponerad. Kenneth var hennes förare på kursen och det var hans första kurs också. Två blinda som leder varandra fick så bra resultat!

Där har vi styrkan hos rasen. De är så lättlärda. Det är lätt att begära för mycket för tidigt. Men det är ju också det som gör att de är så himla trevliga att jobba med.

Detta mäktiga temperament och ändå så snälla. Man känner hur energin pulserar och ändå är de fullt kontrollerbara. Dessa spanska utbrott, som de kan få, på slakt grimskaft. Helt otroligt!

Hittade två gamla foton som vi tog av de tre "vildsinta" hingstarna på lösdriften. Som ni ser är de helt oregerliga, eller?

Den bruna är Figaro och jag tror han är 2 år på fotot.

Figaro föddes den 9 november och det höll på att gå alldeles tokigt. Aguila hade rullat fast i boxen och hans ena hov höll på att perforera henne när han var på väg ut. Jag hade vakat i två veckor och just den dagen hade jag tagit någon timme ledigt från stallet (vi var inackorderade) för att åka hem och ta ett varmt bad. Det var ingen ”hit” att vaka vid den årstiden.

Aguila valde givetvis att föla när jag åkt hem, mitt på eftermiddagen, och som tur var kunde en god vän till oss åka till stallet och reda ut situationen. Jag satt fast bakom en gigantisk långtradare som lastade av en husbyggsats. Tror ni att jag var vansinnig? Jag såg ut som Kalle Anka och lät likadan. En skånsk Kalle Anka i Stockholm. Ja, ni kan ju förstå vad de tyckte om mig. Jag såg inte det lustiga i situationen just då!

Figaro var ett ljuvligt föl. Jag satt ofta i boxen och bara njöt av att vara med dem. Det är lite extra speciellt med första fölet.

Han var enda fölet i stallet och alla valackerna älskade honom. Hästarna sprang lösa in och ut till hagarna (i en gång) och varje dag så stannade Figaro och pratade med alla de ”stora killarna”. Han brukade ta en tur in på trävarufirman, som låg bredvid stallet, när vi gick promenad med dem. Aguila blev så trött på honom. Han gick utan grimma tills han blev sex månader och hade väldigt kul. Till slut tröttnade både vi och Aguila på honom och tog honom i ”snöre”.

I hagen var det tant Tanja (fjording) och farbror Klossen (megastort halvblod) som tog hand om honom. Aguila var tonårsmamma och var tacksam för all avlastning.

Varje morgon hängde Figaro bakbenen på Tanjas rumpa och så bar hon iväg honom. Tanjas ägare var mindre imponerade eftersom han dessutom åt upp hennes svanstagel. När hon började påminna om Hönan Agda, ställde de Tanja i annan hage.

Efter avvänjningen flyttade vi till goda vänners stall och Figaro fick gå tillsammans med ett jämnårigt PRE-föl och ett gäng valacker.

Vi flyttade hem igen, till Skåne 1982. Figaro åkte lastbil ner till oss, 9 månader gammal, och gick sedan på lösdrift med ett stort gäng islandshästhingstar. Jag kommer ihåg när han anlände. Lugn som en filbunke trots att han hade fått åka helt själv i bilen från Kristianstad, en dryg timmes bilfärd.

Vi tog hem honom när han var 1 1/2 år och hade då egen lösdrift för hingstar. De var ett gäng på fyra hingstar och det fungerade mycket bra. Vi köpte Almero, en av kompisarna, för att Figaro skulle kunna gå kvar på lösdriften tills han blev 4 år. De andra killarna åkte hem för träning.