Hälsade på Dixi igår och hon har lite tid kvar innan hon ska föla. Förra gången jag såg henne hade hon ingen mage alls, men nu råder det ingen tvekan om att hon är väldigt mycket dräktig.
Det ska bli så spännande att se fölet. Det måste ju bara bli helt ljuvligt, efter den lilla "sessan".

Matte fick en ny dos av Dixis homeopatmedel, eftersom andningen var lite tyngre nu och det är ju klart att fölet tar upp sin plats i den lilla kroppen. Skadar inte med lite påfyllning av energi.

Annars verkar Dixis veterinärer vara ganska imponerade av att hon lever, har hälsan och dessutom är dräktig.

Nytagen bild av Dixi - lilla bronkitprinsessan - som ju egentligen skulle varit avlivad, men som nu är högdräktig och mår prima.

Jag följer förstås med spänning dräktigheten och känner att jag har en viss delaktighet i det hela.

Först var matte evigt tacksam om jag bara kunde rädda livet på Dixi. Sedan var hon evigt tacksam om hon bara kunde få ett föl på Dixi och nu vill "människan" att hon ska kunna ta ett föl till.... Kerstin, vilka krav du har på mig!

Men jag bjuder på det och hoppas också att det blir ytterligare något föl.

Upp till kamp för homeopatin!!!

Det vete sjutton om Ninfa fått bruksanvisningen på japanska, för det droppar mjölk, hon ser sprickfärdig ut men inget föl tittar ut.

Jag har försökt hyptnotisera henne, men inget hjälper. Mina DVD som jag lånat är alla sedda och nu börjar det bli "litta tradigt".

Eddie var pigg idag och jag medicinerar med mina homeopatpiller. Imorgon ska jag prata med veterinären och höra hur vi gör med penicillinet.

Eftersom de andra två kissekatterna har lätta överviktsproblem så får jag hålla koll på Eddie och ge honom mat så fort han ber om det. Jag kan inte ha det stående i stallet för då äter vildkatterna nog upp allt. Det unnar jag dem inte...

Idag har han mumsat i sig rejält. Rå köttfärs är toppen fortfarande så nu har jag fryst in små Eddie-paket och tar fram ett om dagen till honom. Men hans torrfoder (njurvarianten) gick ner i ett huj också. Så just idag känns det hoppfullt, men jag är medveten om att det kan vända lika fort.

Jaha, då ska vi kolla in vad som ges på TV efter midnatt. Inte precis det som jag brukar bry mig om annars när jag inte vakar över envisa fölmärrar.

Eddie fick komma hem och vi är så evigt tacksamma om vi får en sommar tillsammans. Hans njurar är dåliga, men veterinären var förbluffad över hur pigg han är. Han hade kelat med alla och pratat och ätit som en häst, sa hon. Jag tror hon förstod att vi vill ge honom en chans till.

Han har en urinvägsinfektion och det gör förstås inte saken bättre. Lite så här med facit i hand, kan jag ju undra över varför det inte togs urinprov på honom vid tidigare besök...Jag är mycket tacksam över den förstående och trevliga veterinär vi fick hjälp av på Din Veterinär på Väla. Ja, alla är mycket bra på den kliniken!!

Jag har behandlat honom med homeopati och då har jag bara gissat att det var njurar och kanske urinvägarna. Han har blivit piggare efter mina piller, men jag ville ha bekräftat det jag trodde innan jag fortsatte. Så nu kör jag igång igen. Han får pencillin också, men urinprovet ska labtestas först.

Lite lustigt också att de inte tror att jag har koll på om han kräker eller hur mycket han dricker bara för att han är stallkatt. De skulle bara veta vilket "first class hotel" våra stallisar lever på.

Estela har också blivit mycket bättre. Hon får också mina piller så att hon sinar. Det var visst tveksamt vad Hippotrim gör, men nu får vi fortsätta med det några dagar. Annars kan de elaka bakterierna ta över helt, när vi dödat några av de mindre elaka. Ja, jag säger då det. Men några dagar med antibiotika ska hon väl tåla. Våra pållar är ju inte precis övermedicinerade annars.

Tacksam att Eddie är försäkrad. Han har "kostat" Agria 8000:- eller något sådant.

Men vi är ingen stor försäkringsbörda utan har självriskrabatt på de flesta av våra djur.

Jag har Virkonskurat Ninfas box, tömt bädden och lagt in spån och massor med ren fin halm. Så nu är det klarat att "bebba". Virkon är toppen! Tror jag ska köra det inne i huset också. Cilitbang släng dig i väggen. Fram för mer Virkon till folket!

Så nu ska jag "hålla" Påsk och med Eddie (i sin glans dagar) framför påskkransen så önskar jag er en trevlig Skärtorsdagskväll.

Fotot föreställer Dixi en av mina absoluta solskenshistorier inom homeopatin. Jag hade en vecka på mig att vända hennes bronkit till det bättre, annars skulle hon avlivas. Detta var 2007, i september, och hon lever än i högsta välmåga och är dräktig.

Nu har jag mött en spansk läkare och igår en spansk veterinär som bemöter mig som en kollega istället för en konstig "alternativ-kuf", vilket många svenska läkare och veterinärer gör. Det var en behaglig upplevelse ska jag be att få tala om!

Lilla Nobleza är pigg och ohalt nu efter hovbölden. Pratade med en god vän som just spenderat 10 000:- på att få behandlat en hovböld. (Röntgen, penicillin, hovslagare mm). Så där klarade vi oss bra. Lite homeopati gör susen! För givetvis har jag "tutat i" henne mina häxpiller....

Hon får inplastad hov inatt också, men sedan får det vara bra. Hon står inne i ren box på dagen, p g a de leriga hagarna, men förhoppningsvis kan hon gå ut igen snart.

Jag litar inte på att plastpåsen håller för påfrestningen utomhus. I ridhuset går den sönder fram i tån, men där inne är hyfsat rent och framförallt torrt.

Jag har skrivit om Titan tidigare i bloggen. Han är en av mina pigga äldre patienter. Han hade lite problem i förr-förra veckan. Han hostade, var lite svullen i skapet och Marianne hade noterat att han inte låg ner på nätterna. Vi blev förstås bekymrade.

Han fick "sitt" medel i tre dagar och efter det slutade han att hosta, svullnaden i skapet gick ner och han låg ner och sov igen. Skönt!

I lördags fick jag ett sms från Marianne och då var hon ute på en härlig snögalopp med Titan. Underbart!

Oj, så kallt det var i morse när vi släppte ut hästarna. Termometern visade på 1 grad kallt, men med den skånska snålblåsten kändes det som minus 15. Det blev till att ta på en tröja till och halsduken, inköpt på Island för 12 år sedan. Den halsduken är oslagbar på att värma.

Jag lägger in två bilder på ytterligare en av mina härligt gamla patienter. Hästen heter Titan och är 27 år, människan heter Marianne och är varken gammal eller min patient...

Jag har behandlat Titan sedan 2005. Inga allvarliga saker utan det kan vara lite hosta vid pälssättning/fällning. Han har haft mugg och några inkar. Marianne och jag har hållit honom i fint skick och han är fullt ridbar. Han är dessutom lekfarbror och uppfostrare till Mariannes och Rolfs två unghingstar. De hjälpte nog till att föryngra Titan också. Han trivs verkligen med livet.

Paret hade förut en häst vid namn Hurry On, som blev 24 år, och en hund som blev 18.

Marianne kände sig lite stressad av alla som tyckte att de skulle börja rida in 2-åringarna - har ni hört på maken - men jag lugnade henne med att "har ni lyckats ha två hästar fullt ridbara tills de är 24 och 27 år, så behöver ni nog bara lyssna på ert eget mycket sunda förnuft".  Vi enades om detta och 2-åringarna går fortfarande helt oinridna i hagen!

Ni får en bild på deras Filur också, för han är helt enastående söt. Än så länge ingen patient till mig och jag hoppas han klarar sig utan min hjälp ett bra tag till. Lite omvänt tänkande där...

Tro nu inte att jag är den där "konstiga alternativa terapeuten" som till varje pris ska hålla liv i gamla djur som knappt kan gå. Absolut inte! Men när ett djur är så här piggt så finns det väl all anledning att göra vad man kan, eller hur? De här (Titan och katten från tidigare inlägg) har LIVSKVALITET!!!