Jag tycker att jag bara latat mig och inte gjort ett smack. Det stämmer kanske inte fullt ut. Dottern och jag har gett ut vår bok, vi har avverkat Kafferepet och fixat lite snyggare på gården. Men någon avancerad hästträning har inte blivit av. Nja, hästarna är nöjda med livet ändå :-)

Igår kväll/natt höll vi filosofiska timman i sällskap av två sprudlande glada katter. Jag skulle hämta in tvätten, som jag glömt. Klockan var 22.10, vinden hade lagt sig och det gick bara inte att gå in.

Fram med ljuslyktan och ett par filtar. Sedan satt gubben min och jag och löste världsproblemen.

Jag grunnade på om det fanns en planet där ute som var exakt som vår med exakta kopior av oss. Eller om det är vi som är kopiorna. Där blev vi lite djupa.

Vi kom in på ämnet ensamkommande flyktingbarn och alla vidrigheter de måste ha sett.

Vi var lite trötta så lite flams blev det. En väpnad milis i Ystad fick för sig att ta Bornholm. Vi tyckte att Norge var ju vårt så det borde vi ta tillbaka. Rätt vad det var hade vi annekterat St Petersburg.

Men vi kom fram till att det var minsann inget att skämta om. Vi är så grymt bortskämda i vårt trygga land. Vi kan skriva och säga precis vad vi vill. Bara det!

Vi har ingen aning om hur det skulle kännas att ens uppleva en bråkdel av vad dessa barn har sett.

Bara att tänka sig hur desperat man är när man lämnar allt man äger och sätter sig med sin familj i en skraltig båt för att fly. Det går inte att tänka sig in i situationen.

Här springer jag och passar barnbarnet så han inte plockar äpplen barfota och blir stucken av en geting. I andra länder får man passa dem för minor.

Var tacksam över livet som levs i underbar trygghet i vårt land!