Kan vi bara glömma bort slutet av maj och typ hela juni. Det har varit elände från början till slut känns det som.

När vi hade kurs i början av juni berömde jag våra hingstar. Det var så harmoniskt nu. Visst de är lätt luggslitna, men har inte slagits på länge.

Det skulle jag aldrig sagt. I mitten av juni fick vi ta in dem. Bailarino hade en riktigt läskig sårskada i vänster "knäveck". Vi tog för givet att Aciano bitit en rejäl tugga.

Veterinär Anna anlände på eftermiddagen. Efter rejäl sedering fick hon tvätta och raka runt såret. Nej, det var ingen bitskada utan han har lyckats skära sig. På vad har vi ingen aning. Vi har gått igenom allt och det finns inget vi kan hitta som orsakat skadan.

Vi hade makalös tur. Det är enbart avskalad hud. Tack gode gud.

Ok, han blev bandagerad och Anna gick ut för att hämta två stelkrampsvaccin.

Jag går in till Aciano och ska ta bort en lerklump från hans hals. Urk, det var ingen lerklump utan ett sår.

Det var bara att kuta ut till Anna och be henne ta in alla grejor igen. Jaha, detta var säkert ett bett tänkte jag. Och jag såg återigen två valacker framför mig. Nu skulle kulorna ryka all världens väg.

Men nej, han hade kliat sig och lyckats riva hål. Jag som aldrig sett honom klia manen. När han blev rakad runt såret syntes det tydligt flera revor.

Är knotten ovanligt otäcka i år?

Skönt i allt elände var att det var lika harmoniskt som jag trodde. De hade inte skadat varandra.

Nu står de inne för läkning. Aciano var förstås inga problem. Det lilla såret sköter sig själv. Bailarinos innebär lite mer pyssel. Helst ska han stå stilla så han inte har upp läkningen hela tiden. Knävecket var inget bra ställe.

Mina älskade grabbar!

Bailarino är som en dröm trots två veckor på box. Leder honom i stallet med ett grimskaft runt halsen när vi byter box. Det är det enda roliga han har om dagarna. Byte mellan natt- och dagbox. Och så förstås när jag kommer med IKEA-påsen med nyklippt gräs.

Aciano har fått gå in i ridhuset några gånger per dag och blivit försiktigt jobbad. Igår med sadel på. Han är fortfarande känslig för gjorden och vi tar det med myrsteg framåt. Inga problem att hänga och klänga. Men han visar en elastisk sida när vi longerar med sadel, som gör att jag hellre befinner mig på marken ett tag till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...