Alltså Hempflings bok. Det är inte enkelt att placera in våra hästar i hans mallar.

De flesta är nog en mix av ett par olika personligheter. De som känns klara är Futura som är Barnet och hennes mamma Estela som är en Enhörning.

Han beskriver Enhörningen som en vis häst. En häst som vill överbevisas om saker men som när man visat att man vet vad man talar om, är en trogen vän.

En häst som sällan blir aggressiv, men som kan anfalla utan pardon om den blir provocerad.

Den gillar inte sentimentala människor utan vill få en klar och tydlig väg visad för sig.

Den är inte pjåskig. Det dröjer mycket länge innan den visar något och blir då jättesjuk.

En häst med kapacitet för de högre skolorna. Den kräver en kunnig lärare, som kan hjälpa den att träna rätt för sin kroppsbyggnad.

Blir den sur vägrar den totalt att samarbeta.

Estela i ett nötskal. "Håll inte på och tjafsa med en massa borstar. Skulle vi jobba eller?"

Hon har haft något problem med ett muskelparti i bogen och varit arg som ett bi om vi inte lyssnat på henne. Med all rätt! "F-n ta dig om du petar på fel ställe"

Visar vi bara att vi ser, förstår och anpassar träningen är hon go som guld.

Hon har verkligen kapacitet. Det gäller att vara noggrann med träningen. Mycket mer med henne än med t ex Azora som tuffar på och är rätt nöjd hur man än gör.

Jag gillar dessa bestämda madamer där man får tänka ett extra varv. När man har henne med sig är det en extra speciell känsla.

Det finns inte många Enhörningar.

Visst är det lätt att dra en slutsats utan att tänka. Jag gjorde det häromdagen när jag såg ett fb-inlägg och fick mig lite senare en tankeställare.

Jag läste det som "The most beautiful picture I've seen this year" och jag kommenterade med att "det verkar inte som ungdomarna delar uppfattningen om tavlan"

Nästa kommenterare sa klokt "eller de vill veta mer om tavlan". Som jag skämdes. För visst kan det vara så att de googlar som besatta för att få veta mer om konstnären, tavlan, muséet eller vad vet jag? Vem är jag som sätter en etikett på dessa ungdomar som ointresserade mobilnördar!

När jag skulle kopiera bilden hit såg jag att jag dessutom läst in ordet "beautiful" när det egentligen stod "painful". Dubbelfel av mig alltså. Jag läste det som "beautiful picture" och tänkte på själva tavlan, även om ordet picture inte stämde med att det visar en tavla, och den som la upp det tänkte painful och menar ungdomarnas mobiler. Helt galet alltihop.

Men det fina i kråksången var ändå att jag tänkte till och kanske väjer att göra det fler gånger innan jag dömer.

Glad Påsk!

Två väldigt högljudda tranor ackompanjerade oss när vi promenerade ut med hingstarna.

Du store vilket oljud. Jag vill inte ens tänka på hur 18000 skulle låta. Det är väl det antal, minst, som samlas på de populära platserna.

Hingstarna var fullt beredda på strid om pjoddarna skulle få för sig att attackera husse och matte. Vi bedyrade att de var fredliga, om än något stökiga, pjoddar.

Jag tror nog att de vilar upp sig hos oss någon dag. Trevligt besök.

Hon är så duktig vår lilla gumma. Igår blev det några travsteg med Ingrid på ryggen. Futura känns helt stabil, inte sådär vinglig som många hästar blir när de får en ryttare på ryggen.

Tänk vad hon förvånat oss. Vår lilla snurrmaja visade sig vara en klok dam. Å andra sidan har vi reviderat vårt sätt att se på henne och hon växer med uppgiften. Som sagt tidigare, man får vad man ber om.

Jag har läst lite om psychocybernetics. Vet inget svenskt ord för det. I korthet betyder det just att man styr hjärnan med sitt eget tänkande. Förväntar man sig något negativt får man det och tvärtom. Det gäller alltså att se det positiva målet framför sig hela tiden. Vi ser framför oss en lugn och fin Futura som klarar inridningen galant och hon visar sig givetvis uppfylla målet.

Lite mer tankar om att hästen speglar oss.

Ofta frågar hästköpare om hästen är trafiksäker, går att lasta, kan ridas ut osv, osv. Tyvärr är all träning en färskvara. Sedan är det upp till nästa ägare att bevisa att hon/han är värd att lita på. Lite som att köpa en häst som går medelsvår när man själv ligger på Lätt C-nivå. Det funkar liksom inte riktigt så. Man blir inte medelsvår ryttare automatiskt för att hästen klarar programmet.

Hästar är här och nu. Det är både bra och dåligt. Är du stirrig och nervös blir hästen det också, men om du är lugn blir hästen lugn. Den går inte och grunnar på en massa utan tar dig som du är. Verkar du OK följer hästen dig. Men du måste vara närvarande. Hästar avslöjar en direkt om man förställer sig. Är du rädd är det bättre att berätta det för hästen. Den märker det ändå på din andning mm. Den blir bara frustrerad om du har en glättig attityd när du inom dig är stressad, rädd eller ledsen för något.

Försök med psychocybernetics. Se bilden framför dig hur du rider lugnt och fint förbi soptunnor och annat som brukar vara farligt. Tänk aldrig ordet "inte". Hästen förstår inte det ordet. Tänker du "det finns inga monster i soptunnan" ser hästen bara monstret.

Tänk inga negativa tankar om dig eller din ridning. För till slut tror hjärnan på det negativa och du kommer aldrig framåt. Se bara positiva mål framför dig. Dela upp det i mindre delmål om det känns bättre.

Jag försöker att inte titta på alla gräsliga filmer som ligger på fb, med hästar som rids illa, blå tungor osv. Jag väljer att titta på de fina och positiva filmerna. Försöker peppra min hjärna med vacker ridning. Det är ju det som jag vill ha som mitt inre mål.

Jag är min häst lärare och det är min uppgift att ta den framåt, att få den att växa som individ. Att få den att bli glad och att känna sig duktig. Då gäller det att ha fina filmer som snurrar i huvudet.

Här en bild från ifjol när Futura fick vara med och se sin mamma med sadel och ryttare. En bra skola för unga hästar. OK, kan mamma som kan nog jag :-)