Vi har fått många frågor efter påhälsningen i förrgår. Bland annat om vi ska ha våra hästar ute, om vi ska ha kameraövervakning osv. Men vi har beslutat oss för att inte låta det onda segra och begränsa våra liv. I förrgår kände jag att det är väldigt lätt att så sker. Man ser bara alla faror och stänger in sig både fysiskt och psykiskt.

Hästarna har det bäst ute den här årstiden och där har de i alla fall möjlighet att komma undan från ovälkomna gäster.

Jag blev otroligt glad när jag också förstod att vårt rättssamhälle fungerar väldigt väl. En bekant till oss blev stoppad när hon mitt i natten var på väg hem med sin bil och hästsläp. En piketbuss med blåljus och poliser som undrade vad hon gjorde ute efter midnatt med häst. TACK! till polisen. Denna "utryckning" skedde pga det som hänt hos oss.

Vi fortsätter vårt arbete med inridning och utbildning. Vi har fem hästar att jobba med. Igår tog vi en promenad runt byn med Estela och Futura. Ingrid red Estela och jag promenerade med Futura. Hon fick ha sadel på ryggen, vilket bara det förändrar balans och rörelser. Hon är fantastisk den lilla Futura. Hon har framstått som en ganska snurrig liten dam med ett hjärta av guld. Men hon är ju för tusan cool som en gurka.

Efter promenaden släppte vi in Estela till tjejerna och behöll Futura på ängen. Några gamla hösilagebalar kunde väl bli uppsittningspall tyckte jag. Futura var tveksam till detta. "De ser lite svampiga och vingliga ut och kommer nog inte att hålla för din vikt", sa hon. Men däremot kunde Ingrid sitta upp från marken. Betänk att detta är andra gången vi sitter upp. Hon växer hela tiden i mina ögon.

Utsikt från hösilagebal över Futura och Ingrid.

Ingrids och mitt nästa mål är att rida på stranden i oktober på Estela och Azora. Det blir kanske ingen galopp, men i skritt och trav ska vi klara. Himla bra med de här målen som jag skriver om. Då får vi upp till bevis.

Vi mätte Cassiopeia och Bailarino häromdagen och de har båda vuxit en cm till. Baila 167 cm och Cassi 161 cm. Cassi har de längsta/högsta ben jag sett på en PRE och hon kommer att bli vansinnigt elegant när hon är färdigvuxen. Många stora PRE-ston ser ut som kossor, stora och klumpiga. Jag har sett varianter på SICAB som kan få en att gråta. Men Cassi har minsann inget av klumpighet över sig. Wow, vilken tjej!

Här skulle jag kunna skriva en harang om aveln också, men det tänker jag inte göra. Man kan ju bara ha i minnet att PRE-ston över 170 cm och hingstar över 173 cm inte blir avelsgodkända. Någon tanke finns alldeles säkert bakom dessa regler. PRE-ston ska inte se ut som kossor och det är mycket tråkigt att de ändå får höga poäng på SCAB, som ju ska vara den absolut högsta tävlingen för vår ras.

Tacka vet jag mina små damer på 154 cm. Det är minsann en trevlig höjd för en "gammal dam" som mig. Jag kommer nästan upp utan pall och det är inte så högt att ramla av. Jag får väl hålla mig till att "odla fram" pensionärspållar då   

 

Malin Johansson

27 augusti 2014 15:59

Ja pensionärs pållar låter alldeles utmärkt :-)
Kul att det grå så bra för er med hästarna

http://www.havrefallen.bloggspot.se

 

jojo

27 augusti 2014 16:32

Ni är så duktiga med era hästar ;-)Kan bara hålla med om storlekarna på PRE hästarna ! Men tyvärr så är det ju så att även om dom är 170cm och 172 cm så är det inte diskvalificerande i sig , men räknas som en mycket allvarlig defekt , Tyvärr :-( Och det man ska tänka på att en PRE som är tre år växer i många år till, Och är den då 172 vid tre år så lär den sluta mycket högre när den är färdig, Och många vill ju godkänna dom vid så unga år , och då blir det ju så att många alldeles för stora hästar kommer i avel ändå ,

Ann-Britt

27 augusti 2014 16:45

Man vill ju inte gärna avla på en individ med allvarlig defekt ;-)

 

jojo

27 augusti 2014 16:57

Nä jag tycker inte det ;-) Skulle vara spännande att se hur dom som blivit alldeles förstora skulle bli bedömda på en Calificado korning ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...