Solen har kommit tillbaka och den lyser över Gustavsborg också. Gårdagen var hemsk. Halva dagen grät jag och resten av dagen hade jag ont i kroppen och tänkte på allt som kunde hänt med våra djur. Vi var som förlamade. En reaktion som är svår att förutse förrän man är där.

Men när vi senare på eftermiddagen pratade en gång till med vår närmsta granne slog det mig, när han berättade hur personerna rört sig i hagen, att det var nog personer som var ute och kollade in gården för att göra inbrott. De trodde nog att de kunde gå osedda genom hagen. De hade däremot inte räknat med två stycken 600 kilos "vakthingstar" i fullt sken. Eller morgonpigga grannar med hund.

Oj, vad jag hoppas att det blev riktigt blött och kletigt i deras byxor.

Även om detta också känns obehagligt så är det ingenting mot känslan av att någon vill skada våra djur. Märkligt att ett så allvarligt intrång kändes som en bagatell jämförelsevis. En stor tyngd lyfte från mitt bröst och jag hoppas vi har rätt i det vi tror.

Grannarna som fick påhälsning av Aciano kom hit på kvällen och undrade om vi skulle ha hingstarna ute. De befarade påhälsning igen. Men när jag förklarat vad som hänt och vi hälsat på grabbarna i hagen höll de med om att snällare hingstar får man leta efter. De berättade att Aciano var helt lugn när han gick runt vid deras hage. När vi kom dit stack han huvudet i grimman och lät sig hämtas. Kenneth hade ca 1 km att gå hem och Aciano knatade på. Han tyckte det var lite onödigt att gå ifrån sin nya kompisar. De var ju så trevliga, men han lät sig övertalas när vi sa att Baila var ensam därhemma. Underbara PRE! Det var så skönt att de kom hit så vi kunde sitta och prata igenom dagen. Ordet hingst bär alltid respekt med sig och det är lätt att ha förutfattade meningar. Nu konstaterade de att de där killarna var ingen fara att hämta om de skulle hälsa på igen. Vilket vi innerligt hoppas att de INTE gör.

Tack för allt stöd igår. Tack till alla som delat på fb. Håll ögonen öppna för det smyger onekligen runt skumma typer runt gårdarna. Inbrotten är många. Nästan alla jag känner med gård har haft påhälsning.

Nog är det märkligt att för vissa personer är det en mänsklig rättighet att bara ta för sig av det som andra jobbat hårt för att skaffa eller bygga upp?

 

Malin Johansson

26 augusti 2014 15:25

Tur att det slutade så bra som det gjorde och att era hingstar är så snälla och lätta att ha med att göra.

http://www.havrefallen.bloggspot.se

Ann-Britt

26 augusti 2014 18:01

Tack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...