Vi har ju alla tilltänkta äktenskapspartners på gården så vi kan ändra oss igen, men jag lutar nog mest åt att hingstarna blir utan fruar och får fortsätta vara vänner med varandra.

Vi flyttar över hingstarna till gräshagen under dagen och sedan går de antingen in i stallet, vid regn, eller ut i mindre-gräsmängds-hagen på natten.

När jag stod med dem igår kväll var det en så harmonisk energi runt oss alla tre. Jag kände inte att jag kan eller vill riskera detta. Tror jag, idag....

#PRE #hingstar #föl #avel #Häst #ridning

Sofiero hade barnkalas igår och jag åkte dit med dotter och lilla barnbarnet. Det är verkligen ögonbedövande vackert i parken.

Precis en sådan här häck vill jag ha. Med utsikt över våra hästhagar, eller varför inte en mot en bänk runt kastanjen.

Att tiden rusar iväg ser vi på den här lille krabaten. Han är, liksom sin mamma och morfar, tidig i starten och började gå när han var exakt 10 månader. Det är så svårt att fatta en den här gossen som knatar iväg hållande mammas ena hand är samma lille som var som ett paket för några månader sedan.

Vacker äppelgång

Nu har Futura och jag gått från ledövning till ground work. Hon börjar lyssna fint och jag var överraskad över hur bra det gick. När man väl börjar jobba med en häst får man en annan bild av den. Det kan bli både positiva och negativa överraskningar. I Futuras fall positiva.

Estela och Azora tuffar på och det går lite framåt hela tiden. Sist Ingrid tog Estela vid hand fick hon faktiskt en början till piaff helt oombett. Estela har väldigt lätt för samling. Det bör bli en enkel match för henne att samla sig och börja trampa.

Ösregn i natt igen och hingstarna fick stå inne. De klagar inte alls över detta. De var helt inställda på att gå in i stallet igår kväll. Men visst är de glada när de blir utsläppta. Acaino flyger iväg i galopp, glatt trumpetande och ska kolla så vi inte sålt alla brudarna över natten. Bailarino står kvar och väntar tills storebror kollat läget. Han är en cool typ. Gnäggar mest lite för syns skull.

Här är en mycket intressant artikel om inlärd hjälplöshet

http://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt/inard-hjalploshet-hos-hastar

Apatiska, deprimerade och passiva hästar kan bli resultatet om en häst utsätts för stress eller press som den inte kan undkomma. Artikeln beskriver bl a ridskolehästar som finner sig i alla olika situationer utan att protestera. Dagens tufft ridna tävlingshästar är ett annat exempel.

Jag har märkt när jag jobbar med TTouch och verkligen visar att jag lyssnar på hästen kan resultatet ibland bli att jag kan få en ganska besvärlig häst ett tag. En "lätthanterlig" häst som, om den har gått och stängt av under lång tid, kan bli rätt så stökig när jag plötsligt börjar lyssna på den. Det går över, men jag får garanterat en häst som talar om vad den tycker.

Mina egna hästar är väldigt "lyssnade på" och både jag och hästarna jobbar enligt principen ömsesidig respekt. Jag lyssnar på dem och jag förväntar mig att de ger mig detsamma tillbaka. Än så länge har det fungerat fint.

Enligt det jag beskrivit förstår ni ju att alla typer av inspänningar är otänkbara för mig. Det finns inte en inspänning som inte skapar spänning. På den punkten ger jag mig inte :-)

Igår kom vår kära hovslagare Ami för att hjälpa mig med ett par hovar. Jag har verkat alla våra hästar själv under lång tid och vi diskuterade hur lång tid det var sedan Ami var här sist. Vi gick barfotakursen samtidigt, Ami och jag. Vi trodde nog att det var ett par-tre år. Jag kikade i mina bokföringspapper idag och det är ganska på dagen 4 år som jag har skött jobbet. Kära nån vad tiden rusar iväg.

Jag behövde ett tränat öga för att kolla ett par bakhovar och Ami gick igenom både Azora och Estela. Jag fick godkänt på mitt jobb och hjälp med det jag behövde. Det känns faktiskt väldigt bra att jag kan fortsätta med gott samvete. Det gäller bara att tillkalla hjälp om det är något jag tvekar om. Hovarna är ett viktigt kapitel.

Hingstarna har stått inne inatt eftersom vi väntade regn hela natten. 10 mm blev det i mätaren. Det är sammanlagt 25 mm de senaste dagarna. Välbehövligt, men nu kan det det få bli varmt igen tycker jag.

Jag gav killarna en rejäl sälgtopp igår och idag körde jag ner två till damerna. Azora och Futura lämnade genast sina höhögar och gnagade sälg istället. Futura drog stora barkbitar och hade barkat av halva grenen på ett par minuter.

Divina var också nyfiken. Men hjälp. Är det el i pinnen? Det knäppte till i den ju!

Jaha, var det inget farligt. Då kan jag också smaka.

Igår fick hon stå vid pallen medan Ingrid hängde lite över ryggen. Det var inga problem med det. Hon litar blint på oss. Hon är lite rörande faktiskt. Jag har aldrig träffat en så snäll individ. När de har den sortens förtroende för oss, som hon har, är det ännu viktigare att vi aldrig gör något som skrämmer henne. När hon for iväg med sadeln för någon vecka sedan och skuttade var jag väldigt tacksam att inte sadeln for runt eller på annat sätt gjorde henne rädd. Nu hade jag sagt att det var OK med sadel på ryggen och då fick det bara inte hända något läskigt.

Det ska säkert bli ridhäst av henne också.

Jag råkade köpa en förskräcklig massa dahlior och nu måste jag hitta platser att plantera dem på. Mitt skämshörn vid stallet har blivit utsett som planteringsplats för en del av dahliorna. Detta innebär att jag måste frigöra mer mark. Och det innebär uppgrävning av megafeta nässelrötter.

Jag har fyllt en kärra med rötter och då är endast är ca 35x100 cm klart! Jag har lagt snärjmåra och nässlor till tork. Detta ska hästarna få i vinter. Sedan är det en tunna full med nässlor och vatten. Detta ska mina blommor och grönsaker få smaska på i sommar.

Jag gav mig på vår ohämmade plantering av sälg. Självsådda plantor och det är tämligen korkat att låta dem stå kvar eftersom vi båda är allergiska mot just sälg. Hittade en riktigt bra såg i förrådet och tog mig an projektet fälla sälg. Tuss höll mig sällskap och hoppade vigt undan träden som föll.

Hingstarna fick en gren att tugga på. Ska köra ner ett gäng till stona också. Hästarna älskar sälg, både blad och bark.

Jag jobbar nästan alltid hästarna ensam och har alltså ingen som petar i vad jag gör eller kan hjälpa mig. Det är inte lätt att se vad som händer bak när man går där framme vid hästen. Ikväll bad jag därför att Ingrid skulle titta när jag jobbar och filma mig.

Nyttigt, nyttigt och många bra ideer föddes. Jag tyckte t ex att Azora ibland har lite dålig framåtenergi. Så visade det sig att det var jag som var trög, inte hon. Mina ben går långsammare än hennes. Jag måste följa hennes bakben bättre. Där fick vi en nöt att knäcka.

Men däremot fick jag till lite enhandsfattning. Det funkade mindre bra härom kvällen. Då körde vi mest in i väggen

:-)

Här har vi i alla fall samma vinkel på våra bakben. Mer sådant tycker nog Azora. Matte lovar att öva på att bli mer energisk.

Vackra Estela och Ingrid

Här är det också gemensam bakbenskoordination som krävs, men det ser annars prima ut. Trots suddigt foto.