Igår fick hon stå vid pallen medan Ingrid hängde lite över ryggen. Det var inga problem med det. Hon litar blint på oss. Hon är lite rörande faktiskt. Jag har aldrig träffat en så snäll individ. När de har den sortens förtroende för oss, som hon har, är det ännu viktigare att vi aldrig gör något som skrämmer henne. När hon for iväg med sadeln för någon vecka sedan och skuttade var jag väldigt tacksam att inte sadeln for runt eller på annat sätt gjorde henne rädd. Nu hade jag sagt att det var OK med sadel på ryggen och då fick det bara inte hända något läskigt.

Det ska säkert bli ridhäst av henne också.

Jag råkade köpa en förskräcklig massa dahlior och nu måste jag hitta platser att plantera dem på. Mitt skämshörn vid stallet har blivit utsett som planteringsplats för en del av dahliorna. Detta innebär att jag måste frigöra mer mark. Och det innebär uppgrävning av megafeta nässelrötter.

Jag har fyllt en kärra med rötter och då är endast är ca 35x100 cm klart! Jag har lagt snärjmåra och nässlor till tork. Detta ska hästarna få i vinter. Sedan är det en tunna full med nässlor och vatten. Detta ska mina blommor och grönsaker få smaska på i sommar.

Jag gav mig på vår ohämmade plantering av sälg. Självsådda plantor och det är tämligen korkat att låta dem stå kvar eftersom vi båda är allergiska mot just sälg. Hittade en riktigt bra såg i förrådet och tog mig an projektet fälla sälg. Tuss höll mig sällskap och hoppade vigt undan träden som föll.

Hingstarna fick en gren att tugga på. Ska köra ner ett gäng till stona också. Hästarna älskar sälg, både blad och bark.