Putte fick bo i stallet på lördagnatten för att undvika eventuella slagsmål med Tuss-tokan. Han var överlycklig när vi kom hem. Han har legat tätt intill maken min hela natten och kurrat förnöjt.

Tuss, som inte fick vara ute i helgen, firade med att stanna ute hela natten och kom hem vid 8 blöt, skitig och kelskjuk.

Nu har lugnet lagt sig i huset och båda två sover gott. En i ett fönster och den andra i en soffa.

Hingstarna blev också glada och kom i full galopp när de fick syn på Kenneth. Vi kände oss med andra ord välkomna hem.

Jag käkade pizza med dottern, som så snällt hjälpt oss, och lillungen. Han blev också tokglad och visade upp hela registret med stolligheter för mormor. Det var ju två dagar sedan jag såg honom...Iklädd sin tigermorgonrock fjollade han runt och mormor smälte som en smörklick i väldigt varm sol förstås och glömde alldeles bort tröttheten för ett tag.

Behöver jag får säga att vi sov väldans gott inatt efter helgens utflykt?

Nu väntar förmiddagfikan i solskenet efter att jag klappat om alla hästarna och gett dem en påse hö. Det är ju sommar för tusan! Nästan overkligt skönt.

Maken och jag fick lördag-söndag ledigt och kunde åka gemensamt till championatet i Halmstad. Inte som utställare men som delarrangörer och funktionärer. Det finns ju olika sätt att ta semester på :-) Jag blev protokollspringare på lördagen och benen var som telefonstolpar på kvällen efter alla turer upp och ner i den branta trappan till speakern. Speaker var maken så han satt där han satt hela helgen och tragglade sig igenom alla spanska namn och outgrundliga romerska sifferkombinationer.

Dottern fick ansvar för hästar och katter. Hon hade bråda tider med bebis i vagn och en miljon höpåsar och dunkar att servera. Tror barnbarnet redan är trött på hästar. Tusan också, han som skulle ärva alltihop...

Helgen var fantastisk. Många fina hästar och många nya och gamla bekantskapere inom PRE-världen. En del helt nya PRE-ägare med stor entusiasm och som äääälskar rasen.

Anläggningen var kanonfin och boendet på Wapnö likaså. Bilden här under visar ett par av ridhusen på Halmstad fältrittklubb och sedan kommer några från Wapnö.

Vi bjöds på underbar buffé på lördag kvällen och det känds lyxigt efter dagens slit.

Jonny och Castizo Conde, som blev unghingstchampion.

Det var tyvärr bara en och ibland två tävlande i unghästklasserna. Först när vi kom till 7-åriga hästar, ston och hingstar, blev det lite konkurrens. Det gäller att titta på poängen för att få en rättvisande bild. Alla unga hästar vann ju sina klasser, eller blev tvåa, oavsett poängresultat.

I Spanien är det nästan två skilda världar mellan morfologiska tävlingar och de som tävlar i dressyr och jag börjar alltmer förstå varför. Det är svårt att förena det som domarna vill se på ett championat och det som en dressyrdomare vill se. Det fanns några hästar i Halmstad som lyckas i båda världarna, men de som fick bäst på gångarter hade mer knälyft än vad man vill se på en dressyrbana. Allt är tycke och smak. Jag tar inte ställning till varken det ena eller andra. Konstaterar bara hur det är.

Fast jag får ju ändå medge att jag vill få fram bra ridhästar i första hand. Visst är det trevligt om de är rastypiska. Har de dessutom hjärtan av guld är jag nöjd :-) Inte så höga krav, eller???