Ja, hjärnan går på högvarv och alla tankar bara mal. Att separera två hingstar och inte riktigt veta hur de blir när de väl får betäcka är inga lätta beslut. Det drar med sig förändringar med hagar osv, osv och säkert en hel del till som vi inte just i dagsläget vet och kan förutsäga. Idag har vi två gullegossar, som är lika lätthanterliga som två valacker. Eller rättare sagt tycker vi det för vi har hanterat dem sedan de var föl och de vet precis vad vi kräver av dem och vi vet vad vi kan förvänta oss av dem. De står bredvid varandra i samma stallavdelning som stona. Vi kan leda dem i stallet med ett grimskaft runt halsen, trots att stona står och tittar ut över boxkanten.

Visst har vi sett att bitmärkena blivit lite fler i år när de båda är fullvuxna, men de skadar inte varandra. Det är hårdhänt lek men för det mesta går de mule mot mule och betar. Kling och Klang, Humle och Dumle...

Om vi ska ta emot ston utifrån kommer vi att vara rejält petiga. För trots att det är stoet som till 85-90% präglar fölet är det nästan alltid hingsten som får ta skulden om fölet blir otrevligt. De ston som gjort sig omöjliga när det gäller ovillighet till ridning, lastning osv är inte välkomna. Så länge inte våra hingstar gjort sig ett namn att lämna bra avkommor tänker vi inte riskera något för att tjäna snabba pengar.

Vi har märkt i vår egen avel att de ranghöga stona kräver milda hingstar och de ranglåga lämnar trevliga avkommor med alla hingstar. Tar man ett ranghögt sto och använder en hingst med mycket temperament kan man nog räkna med ett föl med mycket krut. Vill man ha det är det bra, men de flesta klarar inte av resultatet.

Som ni märker pratar jag mest om temperamentet och inte gångarterna. Är det lite konstigt? Kanske man kan tycka, men min erfarenhet är att de flesta vill ha en häst de kan ha ett bra samarbete med. De allra flesta är hobbyryttare och har inga större tävlingsambitioner. Jag tycker man ska gå till stallet med förväntan om en härlig upplevelse. Inte med nervositet över vad hästskrället kan hitta på idag...

Nu vet jag också att det inte beror på "hästskrället" utan på människan, men resultatet av en osäker ryttare och en häst med "mycket motor", som det så vackert heter i annonserna, blir en katastrof för det mesta.

Gångarterna kommer med bra utbildning. En häst med bra gångarter som får en dålig utbildning blir i alla fall till inget. De flesta PRE har förutsättningarna gratis, men kräver givetvis en känslig och duktig utbildare. Det är inga problem att förstöra en hästs gångarter på ett par veckor.

Jag vill gärna träffa det sto som vill ha ett föl med någon av våra hingstar. Stoägaren får dessutom väldigt gärna komma hit och umgås med våra hingstar. Jobba lite med dem i ridhuset för att lära känna dem och känna efter vem man tycker mest om.

Avelsarbete är inte bara att titta på blodslinjer på pappret. När det gäller linjer har båda våra killar rejält på fötterna. Aciano har första och enda Elithingsten som farfar och Baila har Utrerano som pappa.

Men om man får fram en avkomma som har ett hjärta av guld spelar blodsinjer, färg och allt annat ingen roll.

Börjar vi avla på färg är vi helt fel ute. För min del kunde Divina var grön. Hon är fantastisk ändå. Vi skulle absolut inte ha en skimmel, men köpte Ninfa. Båda våra hingstar har Ninfa som mamma. Hon är ett av dessa ranglåga ston som lämnar kvalitet varje gång. Alla har ärvt hennes goda psyke.

Aciano som föl

Det hoppas vi om allt går som vi planerar. Men det är många tankar som snurrar i mitt huvud. Gör vi rätt som riskerar hingstarnas goda vänskap? Har vi väl delat dem och låter dem betäcka kan vi inte släppa ihop dem igen denna sommar och kanske aldrig mer igen. Det vet vi inte förrän det i så fall är för sent.

Fy så svårt. Samtidigt är det bra synd att låta dem gå och bara leka när vi satsat så mycket både arbete och pengar för att få fram de blodslinjer vi har. Säljer vi dem blir de nästan garanterat kastrerade med en gång och jag är allt bra nyfiken på vad de kan ge för avkommor. Ska vi själv köpa in semin när vi har så bra blodslinjer i stallet? Det känns också dumt.

Finns det fler som vill ha avkommor efter dem? Det vore trevligt om det kom fler ston då känns det lite mer meningsfullt att dela på killarna. Vi tänkte använda Aciano till Aguila och Bailarino till Azora. I vårt fall blir det fribetäckning och sedan får de gå med sitt sto i sommar.

Grabbarna Grus i bustagen

Men så här gosiga är de för det mesta