Gustavsborg PRE

Alla inlägg under januari 2014

Av Ann-Britt - 10 januari 2014 18:59

Idag hade vi planerings- och avstämningsmöte inför söndagens prova-på-dag. Det är himla kul för det tillkommer folk hela tiden. Nu enbart fotfolk, för vi har varit fullbokade för häst sedan några dagar. Ja, det var ju lika bra att vi planerade en dag till när vi ändå träffades. Den 2 mars kan ni skriva upp. Då mer som workshop/clinic än prova-på och med mer "riktiga" lektioner. På söndag blir det ett smakprov av vad vi kan erbjuda.


Jag börjar undra om jag har soppgrytor stora nog :-) Vilket angenämt problem. Dottern har fått några timmars anställning, som stall- och restaurangansvarig. Annars svimmar nog lilla mor.


Det är debut för oss som instruktörer inför större grupper (tror jag). Enskilda lektioner har vi väl haft allihop. Ni får vara extra snälla mot oss   


Jag tog Azora på en liten sväng i ridhuset ikväll. Matte har köpt grå presenningar, istället för de illgröna, och vippbrädan är ute ur på luftning. Lite nytt och spännande alltså. Men Azora tog det hela med ro. Det spelar väl ingen roll vilken färg den där plasten har, sa hon. Vippbrädan, gäsp, ge mig något mer spännande.


Vi körde galoppfattningsträning. Det börjar minsann gå riktigt bra med det. Nu fattar hon direkt. Lite hoppelihopp blev det de första fattningarna, men sedan så...fint och lugnt. Jag har varit krasslig en lång period och inte gjort ett smack med hästarna, mer än det rent städmässiga i stallet. Fast de verkar som en paus är lika utvecklande som träningstjat varje dag.





Av Ann-Britt - 6 januari 2014 20:24

Avslutande julkonsert med fem sopraner. Jag är väldigt lättrörd när det kommer till musik och en god sopran lyckas alltid röra mig till tårar. FEM helt underbara sådana samlade på ett och samma ställe och förenade i Koppången, ja där rök både mascara och foundation. En av damerna inledde sången och sedan kom de vandrande, sjungandes, en efter en tills alla fem stod framme vid altarringen. Oj, vilken upplevelse.


Sedan följde alla de bästa julpsalmerna, julsångerna och när de avslutade med O helga natt då var jag helt uttorkad. Kvällens organist, pianist och ackompanjatör var helt suverän. Han tog i från tårna och det var stundtals magiskt. Var du inte där så missade du något!


Tack faster Anita för att du skrev om detta på fb. Annars hade vi missat det!!!


Vill du veta vem som sjöng finns info här:

http://www.kroppsforsamling.se/tips_01.htm

Av Ann-Britt - 5 januari 2014 16:46

Nu börjar energin återvända. Jag ser fram emot veckan när vi bl a får besök av nya hundkunder. Uttagningen av hundarna, som ska ingå i projektet Bokhunden, äger rum hos oss de två kommande veckorna. Hundarna och deras ägare får sedan under ett års tid en gedigen utbildning. Deras jobb blir att besöka skolor där barn, med särskilda behov, ska utveckla sin läsförmåga genom att läsa för hundarna. Hundar, precis som hästar, dömer eller värderar inte oss och med lägre krav kan glädjen att läsa böcker få god hjälp och uppmuntran.


Jag fick inte bara på mig blåstället utan, efter stalljobbet, även civila kläder och drog till Familia. Katterna behövde mat och då offrar jag mig. Kom även på att vi behöver lite nya roliga grejor till vår miljöträning på söndag så det blev en sväng på Jula också. Ett par klämmigt randiga koner, nya presenningar, kvastskaft som ska bli flagga, avspärrningsband och lite annat fick åka med hem.


Det behövs en präktig förkylning eller annat icke livshotande emellanåt för att jag ska uppskatta det friska livet. Jag har glädjen att sällan vara sjuk och blir lite för van och otacksam. Kan behöva påminnas om att andra tillstånd finns.


Nu rullar 2014 igång!


 

Av Ann-Britt - 4 januari 2014 12:00

Det blev en lustig rubrik ser jag nu. Jag har ingen rädsla inför dagen förstås! Men vi kommer att behandla ämnet.


Det blir en god mix den 12:e. Vi har deltagare till alla de olika aktiviteterna och folk kommer både med och utan häst.


Jag såg en intressant video om den rädsla många känner när de umgås med hästar.

http://www.thehorse.com/videos/30461/overcome-rider-fear-part-2-self-evaluation


Där talar de om att man blir oemottaglig för kunskap när/om man blir riktigt, riktigt rädd. Detsamma gäller för hästar. De flesta av oss har väl hamnat i situationer där det fullkomligt låst sig. Är det man själv som blir så rädd är det inte kul och inte heller om det är hästen som blir panikslagen. I bästa fall låser den sig och står blickstilla. I sämsta fall gör den inte det....


Jag gör en liten miljöträningsbana den 12:e. Den är inte tänkt att skrämma hästen och jag kommer att lotsa alla igenom den, eller delar av den, på ett lugnt och stilla sätt. Tanken är att självförtroendet ska ökas hos både häst och människa. Jag använder mig av de kunskaper jag har i TTouch och TTEAM.


Man måste gå lite utanför sin komfortzon för att lära något nytt, men det ska fortfarande vara behagligt.

Förhoppningsvis blir det fler dagar som denna där vi kan bygga på det vi påbörjar den 12:e.



Av Ann-Britt - 3 januari 2014 16:03

Idag var vi bara tvungna att göra en utflykt till Sibirien och kolla förödelsen efter stormen Sven. Det såg ut som de precis rensat undan de sista träden för det var alldeles nytt sågspån på vägen. Ca 30 bilar hade letat sig dit. Det var fler än vi som hade Sibirienabstinens.


Men oj, så förstört det var. Alla fina klitter var nu bara stup. Vi lär inte klara att gå ner med hästarna den "rätta" vägen. Det går ju an nu när inga badgäster är där för då kan vi använda asfaltsvägen, men sedan....


 


Detta var i somras och de följande bilderna är från idag


     


Jag längtar tills imorgon för då ska jag få sovmorgon. Snälla Ingrid kommer hit och tar mitt pass i stallet och jag ska få ligga kvar i bolstren med min sura influensa. Ingrid och jag har knappt träffats på en månad och så ligger jag kvar i sängen och trynar när hon kommer. Fast jag är så tacksam :-) Vi lär ju träffas fler gånger. Grymt trött på min förkylning. Jag som trodde att den var över och så börjar den om med full kraft. Men en tröst i eländet är att den går över, den är inte livshotande och jag har inte haft några sjukdomar på säkert ett år. Det var nog min tur nu.

Av Ann-Britt - 2 januari 2014 16:57


En viktig och intressant film om vikten att kunna läsa hästens kroppsspråk. Detta att leka med sin häst är ingen ofarlig lek. Det gäller att veta vad man håller på med. Det gäller också att ha befäst relationen väl innan man ger sig på något sådant. För oss som tittar på filmen är det väl ganska solklart att detta kommer att gå åt pipan, men tydligen inte för den som håller på med hästen eller den som filmar.


Jag tycker att klicker och andra alternativa sätt att umgås med sina djur är kul, men att lösa problem med exempelvis klicker har sina för- och nackdelar. En stor nackdel är att om man inte har koll på sina egna signaler riskerar man att få ett godistiggande monster och ännu större problem än man hade tidigare. Om allt funkar är det en kanonkul grej. Ta hjälp av en duktig tränare.


Som med allt faller det alltid tillbaka på oss själva. Vad säger vi med våra signaler? Hur duktiga är vi på att förklara för hästen vad vi vill? Säger vi det vi tror att vi gör? Frågorna är många och man blir aldrig fullärd. Den ena hästen är inte den andra lik osv.


Berättar man en sak för 10 personer så uppfattas det på 10 olika sätt. Och då uttrycker vi oss med ord i ett språk som personerna vi pratar med förstår. Tänk då så komplicerat det blir när vi ska uttrycka det vi vill utan begripliga ord, med enbart kroppsspråk. Hästarna är mästare på detta språk och de flesta av oss människor har bara lite sådär lagom koll.



Av Ann-Britt - 2 januari 2014 16:43

Min lille påg, Baila, han har något fel i synapserna ibland. Vad säger man när man hittar en helt lerinpackad häst vid grinden glatt viftande med öronen? Ja, det är väl bara att plocka in honom i stallet och vad säger man sedan när han rullat sig i fina halmade boxen? Man hämtar kameran sedan stänger man butiken och går in och sätter sig i soffan och väntar tills leran torkat, eller hoppas att han rullar av sig eländet själv.


 


Kanske brås han på sin lilla mor?


 


De bjuder faktiskt på goda skratt också, inte bara pust och stön. Våra ston har varit helt tossiga i flera dagar när vi släppt ut dem i hagen. Galoppat iväg som ungston hela gänget, även de gamla madamerna.


Vi ger en bit morot, eller annat gott, när vi tagit av grimman. Då brukar de stå kvar snällt, få sin godbit och efter det går de lugnt iväg. Men idag for Azora iväg så fort grimman kom av. Full galopp. Efter 50 meter tvärnitar hon. "Fasiken, jag glömde ju min morot!". Hon galopperar tillbaka till mig och ställer upp igen och ser allmänt förväntansfull ut. Ja, det är väl klart att hon fick sin godbit. Sedan for hon iväg igen. Lite roliga är de allt :-)

Av Ann-Britt - 1 januari 2014 19:24

Strålande sol och vindstilla. Inga raketer under dagen och hästarna kunde vara ute full dag. Vi har alltid tänt i stallet till efter midnatt. Då blir kontrasten mellan mörker och ljussken mindre. Det är alltid lugn och fint i stallet. Katterna bryr sig inte heller.

Vi firade med vår dotter och hennes familj. 80-talstema på maten. Mycket mysig kväll.

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards