Jag satt och skrev ett långt filosofiskt blogginlägg och när jag trycker på spara säger datorn ”du har ingen nätanslutning”. Blev jag lite kokt? Ja, det kan man nog säga :-)

Kom fram till att nu var det dags att tänja på min komfortzon istället för att sitta och svära åt datorn. Gick ut i stallet, sadlade Azora och red alldeles, alldeles ensam. Ingen annan människa i ridhuset. Det var nästan att jag tog den där selfien, som jag lovat mig själv att aldrig lägga på nätet. Men mitt leende var så brett att det inte fick plats i kameran kom jag fram till. Ni slipper alltså selfie av drygt smilande ryttaren Ann-Britt Bolinder.

Djädrans vilken go känsla. Jag tyckte vi hade förberett henne väl och jag har lånat ut henne på massor av olika saker och hon har alltid uppfört sig exemplariskt. Så varför skulle hon få tokryck med sin lilla matte på ryggen. Hon tuffade på lugnt och fint och hon blir en perfekt tanthäst till mig.

Ingrid får ta den lite hetare varianten, Estela. Fast hon blir säkert lika cool med samma förberedelser som Azora fått.

Där fick jag kvitto på att skynda långsamt är inte helt fel.

 

Magda

2 februari 2014 22:54

:-)

 

skogsfrua på dal

6 februari 2014 18:45

Så roligt att du har ridit Ann-Britt! Fattas bara annat när man har eget fint ridhus och underbara hästar :-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...