Hå hå ja ja det här var en vecka att minnas. Stormar och elände och sjöar i hagarna. Diverse sönderblåsta saker. Lyckligtvis inget allvarligt. Päronträd i bitar. Lösdriftsskjulets botten måste renoveras och att tömma skjulet är ju precis vad vi önskar just nu. Det måste göras för hand. Någon som vill ha gratis motion innan julbordens fröjder?

Turligt nog har vi sparat två fina hagar och där får tjejerna gå. Vi hade tänkt använda dem först när det var fruset i backen. Nöden har ingen lag.

Hundagilitygänget var nöjda med sin helg hos oss och det känns bra. De sprang sig varma och stämningen var hög som alltid.

Vi avslutade veckan med en kanonfin julkonsert i Bjuvs kyrka. Erland Hagegård var solisten och han var en mycket angenäm bekantskap. Informell, med god humor och absolut inga divalater trots sin forna internationella karriär i operavärlden. Jag kan tänka mig att de har haft roligt när de övade.

Men den mest spännande rösten tillhörde Maria Herrlin, körledare för Bjuvs Singers. Vilken stämma! Jag hade gåshud när hon och Erland sjöng Pie Jesu. Inte det lättaste stycke att ge sig på precis, men det klarade hon galant. En underbar avslutning på denna, mindre trevliga, vecka.

Idag ska jag sitta stilla och sortera papper.

Två andra änglaröster som sjunger Pie Jesu

#erland hagegård #mariaherrlin #bjuvssingers #piejesu

Den 12 januari får du chans att testa Akademisk ridkonst med Ann Nihlgård, TTEAM/TTouch med mig och vår "skrämselbana" för häst. Eventuellt blir det klicker också.

Vi ger dig möjligheten att ta med hästen och upptäcka vårt smörgåsbord med aktiviteter till en liten peng. Vi tar ett grundpris på 150:- för ridhus/box och lunch. Sedan betalar du 150:-/lektion som du bokar hos respektive instruktör. Du kan prova många olika grejor.

Vi startar 11.00 och håller på till 15.00 Box kommer att finnas om du behöver det. Lunch och fika serveras också.

Vill du bara titta på är du också välkommen. Kan det bli mycket bättre?

Det är ju dessutom ett tillfälle att träffas och bara umgås med likasinnade på läktaren. Och kanske pigga upp varandra under den mörka årstiden.

Ny sadelgjord inköpt till våra tjockisar. Men när jag ställde Azora i gången tyckte jag att hon såg smalare ut. Hm, fram med måttbandet. Hon har lurat oss förr, men nu minsann har hon tappat nästan 30 kg. Nya längre sadelgjorden behövdes kanske inte…

Ingrid red och skötte framdelen på Azora. Jag var longör och skötte bakdelen. Det blev ypperligt resultat av detta samarbete. När Azora lyfte inre bakben toucherade jag med spöet och ”pling” så släppte hals, nacke och ryggen kom upp. Lysande! Då var det problemet lite lättare att lösa. Problem som visar sig fram kommer nästan alltid från någon ”låsning” bakifrån. Vi var mycket nöjda och passet blev kort som belöning.

Estela fick sadel på och eftersom jag hade min norska ridhjälm (toppluva) blev jag kamikazepiloten. Nej, jag tänkte inte kliva upp utan hjälm. Skojar bara. Jag stod på uppsittningspallen och viftade med lite grejor, smällde med sadelkåporna mm. Estela hoppade åt sidan för ljud och vi anser henne därför som icke-klar att sitta på. Jag kunde slänga upp foten på korset, hänga osv utan fara, men jag vill INTE ramla av och jag vill INTE att hon ska få tokspel för något så att vi sedan måste backa och ta om allt från början. Easy does it!

Vår Pilatesboll är en modig krabat och den ville gärna rida in henne. Från vänstersidan fick bollen sitta upp och kliva av med hemsk klumpighet, men från höger oj, oj, oj så farlig den var. Vi lät henne ”jaga” bollen på marken och då blev hon lite modigare. Vi provade igen. Nej, den var mycket farlig från höger sida. OK, då satt bollen upp från vänster igen. Ingrid höll den och jag gick runt på höger och lät den sitta av lugnt och fint.

Sådär höll vi på några gånger och det gick allt bättre. Tar vi det lugnt kommer hon att bli kanonsäker, men hon har mer nerv än Azora och om vi forcerar inridningen har vi det i nacken förr eller senare. Och det vill vi inte.

Estela är mjuk och fin i kroppen och lättjobbad. Hon är en ranghög häst och har lite svårt att släppa kontrollen på sin nacke. Jag upplever att de ranghöga ofta har svårare för det. De vill gärna ha koll på saker och ting och litar inte helt och fullt på att vi människor grejar allt sådant. Å andra sidan är de kanonhästar när man bevisat att man duger som förare. Då har man i regel en häst som går genom eld och vatten tillsammans med oss. Och det är ju det vi vill uppnå med våra damer. Ja, och herrar för den delen.

Foton från i morse när våra grabbar låg och snoozade. De är båda så himla keliga och tillitsfulla. Aciano och jag blev förevigade.

#ridkonst #inridning #sadelgjord #häst #PRE #dressyr