Lilla Tuss har varit nedstämd sedan sin flytt. Inte så märkligt heller. Igår kom jag på den lysande idén att använda mina homeopatiska kunskaper på henne. Det finns ett medel som är bra när man avvänjer t ex föl och kalvar och det testade jag på Tuss. Hon fick några piller i sin vattenskål igår kväll.

Imorse tog hon kontakt med mig genom att sticka ut nosen under gardinen där hon gömt sig i två dagar. Putte var ute så vi öppnade upp alla dörrar inomhus och det var som en hel lavin av kel, gos och nyfikenhet bara vällde fram hos Tuss.

Hon och jag gick på upptäcksfärd och allt dessemellan kom hon till mig för att bli klappad och få bekräftelse. Hon pratade och pratade. Nu sitter hon i mitt knä vid datorn och kan inte få nog av klapp och kel.

Helt otroligt vilken skillnad.

Här är hon på rundtur i vardagsrummet på övervåningen. I den tidiga morgonstundens ljus.