Jag är inte helt säker, men tror att detta är Norte. Jag var helt inne på bruna hingstar då, förutom den skimmel som rörde oss till tårar, Norte.

Annars är det i alla fall en vacker häst :-)

Ända sedan jag såg Norte på SICAB, för ett antal år sedan, har jag sagt att "den vill jag ha till något av våra ston". Han var alldeles för nära besläktad med Ninfa (båda ganska hårt linjeavlade av Lovera). Men nu när vi tillfört nytt blod, Utrerano VII, kan vi gå tillbaka till ursprunget.

Rysligt dyr var han. Jag har för mig att semin kostade 3500 Euro då. Nu ligger han på 2500. Fortfarande väldigt dyrt, men om vi vill ha en förstklassigt avelshäst till vårt eget stuteri är det OK. Att sälja med sådana ingångskostnader är inte att tänka på i dessa budgettider.

Första gången vi såg honom fick både Kenneth och jag tårar i ögonen. Han berörde oss väldigt. Nu kan jag tyvärr inte säga detsamma, men det beror mer på hur han rids än på hästen. Jag försöker hålla kvar mitt första intryck i minnet. Sorgligt nog är det tydligen detta domarna vill se, för han får höga poäng i Herning just nu.

Tänk om han bara kunde få lite längre tygel. Mulen nuddar ju nästan bringan. Så mycket bättre steg han skulle få.

Här ett klipp från en tävling i Toledo.

#PRE #Herning #Lovera #hingst #föl

Azoras sår såg fint ut idag. Svullet förstås, men annars fint.

Jag är inte den morgonpigga typen. Vacklade ut vid 7-tiden, utan glasögon, och vinglade iväg ner till hagen med flickorna.

Efter frukost tömde jag de tvättade boxarna på vatten. Vattnet fick vara kvar över natten för att lösa upp det skräp som satt fast i golvet. Nu är det äntligen klart.

Skördade några små gula tomater. De andra börjar också mogna. Finns alltså hopp om lite egenodlat.

Den här var bättre än väntat. Dansk export heter den. Jag är alltid lite tveksam till om så stora tomater ska hinna mogna, eftersom vi inte har växthus.

Dahlior har börjat intressera mig, från att jag tidigare tyckt att de var förfärliga. Men de är ju riktigt tacksamma och jag gillar de lätt hysteriska färgerna.

Jag har haft en som överlevt 7-8 vintrar, utan att grävas upp, men så ifjol försvann den. Döm om min förvåning när det nu dyker upp en sak som väldigt mycket påminner om den i rabatten, mellan de andra dahliorna. Det ska bli spännande att se om det verkligen är den när den blommar. Eller kanske bara en liten knöl jag tappat från de andra. Det hade varit kul, för det var en present från min morbror, som inte längre finns med oss. Ett färgglatt minne.