Nu ska jag slippa svära över en slö dator hoppas jag. Och så ska jag vänja mig vid Windows 8, men det verkar gå rätt bra än så länge.

Vi släppte ut hingstarna 05.30 tog en snabb frukost och sedan gick vi löst på de gamla äckliga hösilagebalarna. Måste förbereda genom att skära upp plasten innan vår hjälpreda kom med stora maskinen.

Hösilagbalar är aldrig en vacker syn och speciellt inte gamla, söndriga sådana. Humlor hade byggt bo i dem och jag blev våldsamt anfallen av en urilsken humla. Efter det tog jag det lite varligare och kollade om det fanns bon innan jag gick loss med kniven. Tusan så arg den var. Den förföljde mig flera meter och högg vilt omkring sig.

Nu är all skiten borta. Restbalarna från ifjol flyttade och vi kan ta emot årets skörd.

Kaffet smakade extra gott när vi var klara.

när vallen kan slås redan den 7 juni. Säkert 20 dagar tidigare än i fjol och fint gräs är det dessutom. Det har varit en makalös tillväxt och gräset blommade redan. Så när vår snälle skördeman ringde kunde jag inte annat än att tacka ja till erbjudandet om att få slaget vallen.

Imorgon bitti (07.00 pip) hjälper han oss att flytta alla äckliga gamla balar, som han skulle flyttat för typ tre år sedan. Nu är det väl ändå dags att få städat lite på parkeringen. Vi tar av plasten och lägger balarna längs kanten utmot hagen och täcker med jord, så gör de någon nytta. En vall medan de sjunker och sedan kan antagligen något trevligt växa uppe på dem.

Jag ligger som en rem i rabatter och odlingslådor och planterar och planterar. Det ser ju aldrig så mycket ut när man sår och köper knölar förrän man väl står där med femtioelva krukor. 

Våra hingstar skiner som sola i Karlstad. När de är så blanka utan överdriven pälsvård mår de alldeles säkert helt prima.

Alla stona får kvar i hagarna närmast huset nu. Gräset i lösdriftshagen behöver växa till sig. De var så glada över det beslutet. Aguila hade ingen lust alls att bli flyttad i förrgår och då bestämde vi oss för att lyssna på henne.

Hingstarna får gå in på natten och de verkar tycka det är skönt. Igår tog vi in sent och de stod och väntade på oss vid grinden. Hö vill de inte ha utan jag antar att de går in och sover. De kommer ut redan vid 6 på morgonen. De glänser nu, trots icke överdriven borstning. Mår gott av gräset.

Vi jobbade med Azora idag. Gjorde en liten bana på gårdsplanen och tömkörde henne enligt TTEAM-principen. En bak med linor och en fram som hjälp att förstärka röstsignalerna. Allt för att undvika att dra i huvudet. En god hjälp till inridning då vi lär hästen att lyssna på röst och vikthjälper. Minimala signaler är skönast för alla. 

Azora var ganska okoncentrerad till att börja med. Vi väckte ju henne mitt i morgonluren. Men det gick bättre och bättre. Till slut gick hon fint utan att hänga på mig och stannade i snygg balans på rösthjälper från Ingrid.

Nästan lite taskigt att väcka dem ...

Vårt släp är på bromsservice och när vi får tillbaka den ska vi ta en tur ut i naturen. Havet lockar och det får bli en sväng till Sibirien (Ängelholmskusten) med Aguila och Azora. Längtar!

Inte nog med att en hammock består av en miljon delar. Dessa delar har dessutom minst fyra sidor, som nu alla är grundoljade med linolja och grundmålade en gång med en vacker mörkgrå linoljefärg. Hela ridhuset luktar målarverkstad. En gång till skall eländet målas innan jag överlämnar den i Kenneths händer.

Han säger sig kunna sätta ihop den utan ritning. Jag tillåter mig att tveka på detta. Jag berättar hur det går i ett senare inlägg.

Bianca, som haft lastning som ett av sina paradnummer, var lite tveksam om hon skulle visa upp just den konsten idag. Men efter några minuter sa hon OK och gick ombord och åkte norrut mot Linköping.

Det känns tomt när vi ser endast en viting i hagen. Divina är fortfarande så mörkt grå att hon platsar med de bruna. Med de tre skimlarna var ett kanongäng. Jag tog alla tre när vi ledde ner till natthagen. Kenneth tog två bruna och det hade varit kul att ha ett foto av oss två med fem hästar. Fast det skulle vi tänkt på tidigare, för nu går det ju inte. Vi får göra om det med "di brune". 

Nu är hästarna inkörda på de nya rutinerna med hagbyte mitt på dagen och stona ställer upp vid grinden vid lunchtid.

"Tjockisarna" får ta över killarnas hage. 

Killarna får betydligt fetare bete och det är nog OK för de motionerar lite mer än damerna. Ett "slagsmål" gör väl av med lika mycket energi som en tjock dam gör av med på en veckas långsam promenad i hagen.

De äter inget när de kommer in på natten. Vi köpte vanligt hö, men de sa tack och nä tack till det. Så det ligger kvar på morgonen. De är väl proppmätta när de går in vid 21-22-tiden.

Småtöserna får go-hagen.

Fy tusan vilket ösregn som kom. Jag stod i ridhuset och oljade nyinköpta hammocken och ett par stolar. Riktigt mysigt att höra hur det dånade mot taket.

MEN så många delar det var att olja och ingen hopsättningsbeskrivning. Ha, ha det blir kul. Den förra vi hade fick dottern sätta ihop när hon var typ 9 år gammal. Jag fick spel. Hatar bruksanvisningar. Tror jag överlämnar denna till Kenneth:-) Som tur är har vi inte eldat upp den gamla hammocken än så den får väl vara facit.