Jag föll som en fura för lilla Bianca, som följde med för första gången igår och träffade hästarna. Hon blev helt trött redan efter fem minuter i stallet och sedan skulle hon åka bil och gå på stranden dessutom. Nähä, sa hon, du får bära mig husse och varmt och gott vill jag ha det. Jamen, hon var ju bara helt underbar.

Här med de mycket nöjda ägarna Ingrid och Pelle.

Pelle och Kenneth var inte sena att lyda Bianca så de satt lugnt och fint och inväntade Ingrid och mig när vi gav oss ut på en timmas strandpromenad.

Jag hade grym träningsvärk efter mitt ogräsrensande och tung sand gjorde att mina ben var som stockar när vi kom hem. Då lät jag ändå Azora gå där det var djupast. Men det var det värt. Helt underbar tur. Kenneth vill göra om det redan. Men den här gången har han lovat att motionera med oss.

Hm, ska jag våga? Nej, det blev promenad i kanten. Fast nästa gång har hon lovat att bada. Estela, på fotot, och lite av Azoras mule.

Gänget.

Mot transporten.

Ingrid lärde oss en mycket bättre väg än den vi kört tidigare. Vi kunde nu parkera precis vid stranden. Tidigare har vi haft en kvart att gå genom en skog. Det här var kanon. Nu har vi fått blodad tand.

 

Malin Johansson

26 juni 2013 14:56

så mysigt att kunna gå med hästarna vid stranden...
söt liten mini Bianca

http://www.havrefallen.bloggspot.com

Ann-Britt

26 juni 2013 16:46

Det var helt underbart och den där lilla valpen går inte av för hackor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...