Idag har vi longerat Azora med sadel och sedan har jag stått på pallen bredvid och burit mig allmänt klumpigt åt. Slängt upp foten på hennes rumpa, bankat (försiktigt), dragit i sadeln, viftat med jackan och hängt lite på henne. Hon tar del hela med ro. Det är ju bara knäppa matte som viftar och bär sig åt. Vi provade båda sidor för säkerhets skull.

Hon är van vid tömkörningsgjorden och att lägga på sadel och knäppa gjorden är inga problem alls.

Att röra sig med sadel på är en annan femma. Det var väldans vad det blev vingligt. Men nu ska vi verkligen ta tag i inridningen så inom en månad är jag uppe, eller Ingrid. Azora skulle ju bli hennes riddarhäst :-)

Jag brukar vara rätt uppe i varv inför stora kurser. Det är massor att tänka på, men den här gången känner jag mig helt avslappnad. Kanske för att det är en avslappnande kurs :-) men mest tror jag det beror på att jag har hjälp i köket av bästa dottern.

Alexandra har planerat och grejat och skrivit lista till lilla mor. Allt jag behöver göra är att sammanställa och åka och handla. Ha, BINGO! Vilken lyx. Underbart med snälla, hjälpsamma och matlagande barn   

Brudbukett gjord av ovan nämna dotter.