Vi har haft "plankan" liggande i ridhuset ett par veckor och sprungit kors och tvärs över den. Bianca har denna som ett av sina paradnummer. Idag travade hon över den med buller och bång.

Vi lasttränade Bianca och Azora ute på gårdsplanen. Det blåste friska vindar och Kenneth pilade fram och tillbaka i full fart med fyrhjulingen, så störningsmoment saknades inte. Men vi kan konstatera att tjejerna är klara med träningen. De gick ut och in flera gånger, lätt som en plätt. Plankträningen har säkert hjälpt till. Det är samma typ av burkiga ljud och lite osäkra rörliga underlag. 

Nu får vi skruva upp svårighetsgraden i ridhuset annars somnar vi. Ska knyta remsor med något prassligt i vår portal till att börja med.

Jag tror jag har världens bästa stallkompis dessutom. Ingrid är alltid lika glad och positiv och allting är enkelt. Härligt. Tänk så lyckat det blev med det där mejlet du skickade mig, Ingrid!

I lördags morse, när vi hade kurs, kom jag ut i stallet vid 8.30 och hörde något som prasslade i bortre stalldelen. Vem där? Jo, Ingrid som redan hunnit mocka nästan alla boxarna. Du underbara människa   

Nobleza och en väldigt ung Aciano.