Putte och Tiger har gjort vad de kan för att trösta oss efter Guccis bortgång. De är båda de mest älskvärda varelser. Men se, de var så rädda för vår vackra Gucci att de var ytterst tveksamma till att gå in i huset. De första gångerna var de tämligen livrädda. Det har dock blivit allt bättre.

Putte har nu antagit huskattrollen och går mer än gärna med oss in och ligger på mjuka mattan, goa fåtöljen eller i knät. Tiger tycker INTE det är en bra idé utan han föredrar lektionslokalen. 

Vi vill inte dela på dem så antingen är båda stallkatter eller också bor de båda inne hos oss på natten. På dagen får de göra hur de vill. Imorgon bitti ska Kenneth ge dem mjukmaten i köket och på så sätt få Tiger att inse nyttan med huset. 

Putte, som annars är ouppfostrad med råge, har uppfört sig exemplariskt. Tiger däremot tar köksbordet i ett språng, över tända ljus osv. Aj, aj, aj inte en bra idé. Han som annars är den mer försiktiga. Intressant att se hur deras personligheter ter sig i en helt ny miljö.

Igår blev jag välmotionerad. Först gick Ingrid och jag en sväng med Bianca och Azora och sedan blev det en dryg timmes promenad med Walk & Talkgänget. Vi gick från Konserthuset upp till krematoriet och sedan stranden tillbaka. Du som kan Helsingborg vet att det är diverse backar att forcera. Somnade ovaggad.

Bianca var inte helt övertygad om att hon kunde lämna Divina, som hon anser sig vara extramamma till, alldeles "ensam" med bara hennes riktiga mamma och fem andra ston. Men vi lyckades övertyga henne om att det var helt i sin ordning. Azora tyckte det var livet på en pinne att komma ut på lilla kullen. Aguila såg ut att vara glad att hon slapp, så alla var nöjda och belåtna.

Ikväll ska jag ta kameran med mig vid insläpp om i fall att räven är på lekhumör.

Ikväll fick vi bevittna något tämligen unikt. Vi gick ner för att hämta stona och sju stycken stod fint vid grinden men ett brunt var kvar en bit upp i hagen.

"Vår" räv brukar vara i hagen när vi tar in. Den brukar springa genom hagen eller halvt skrämma ihjäl stona genom att komma farande ut från vindskjulet. Men nu ser vi att han/hon är tillsammans med den bruna hästen och de LEKER. Hästen visade sig, när vi kom närmare, vara Azora. Vi bara stod och tittade! Trodde knappt våra ögon. Efter ett tag vallar hon ut räven ur hagen och vi tänkte att OK det var nog ingen lek utan troligare att hon skrämde iväg den. Fast då går hon bort till staketet där räven sitter och det ser ut som hon hämtar den. Den kommer in i hagen igen och så börjar de leka.

Räven lägger sig platt, hoppar och skuttar och Azora följer med. De är bara någon meter ifrån varandra. Vi blev stående och njöt av skådespelet. Typiskt, varken kamera eller mobil med oss. Förbaskat!

Jag fick gå upp och hämta Azora för hon hade inga planer på att lämna sin nyvunna kompis. Räven satt kvar hos henne och flyttade sig inte förrän jag var riktigt nära. Den såg fin ut, så jag tror inte det är en skabbräv. Den verkar ung.

Vilket skådespel, ett sant fredagsmys.

Åh det är så härligt! Tvätten fladdrar i vinden och det är ljust till långt in på kvällen. Kenneth och jag var på bibblan igår och lyssnade på Patrik Lundberg, som berättade om sig och sin bok "Gul utanpå". Det var intressant och det kändes lyxigt att få sitta och var lite kulturell innan vi tog in våra djur.

Ingrid och jag gick en promenad med Bianca och Aguila igår. Vi tog ett par rundor runt bunken (vilket på svenska betyder högen) intill tjejhagen. Går man två varv tar det ungefär 40 minuter. Det finns ett par fina klätterbackar, men underlaget var inte så bra. Fruset och sedan slipprig jord i ytlagret. Hästarna kändes sig osäkra när det släppte under bakhovarna, så klättringen får vi spara några dagar till.

Killarna har påbörjat sin utbildning. Nu tar vi en runda in i ridhuset innan vi släpper ut dem. Aciano är klar men den andra "lille" är på ren skånska en redig glöttapanna (väldigt barnslig på svenska) och det spritter i kroppen. Men som tur är så är han både vacker, lydig och otroligt snäll. Jag ska ta kapsonen imorgon, för han vill gnaga på grimskaftet hela tiden. Med repgrimma inbjuder det verkligen till att norpa tag i repet varje gång jag ber honom att sänka huvudet. Nu får det bli lite ordning på torpet.

Bailarino mätte 165 cm imorse och Cassiopeia 156. Lilla Divina blir en tjej i min smak. Hon är bara 152 än så länge. Cassi o Divina blir 2 år i sommar. Jag får hänga vikter på Baila så han inte växer mer nu :-)

Alltså! Detta är april för ett par år sedan. Så ser det INTE ut nu. Jag lovar.