Det var ju "Howards End" på TV i eftermiddags så jag beslutade att jag var värd ett par timmars semester. Härligt onyttig kände jag mig i TV-soffan en helt vanlig "jobbedag" mitt i veckan.
Men sedan har vi varit duktiga och tömkört Azora och fixat med lite pappersarbete. Jag lovar att jag flexat igen mina timmar.

Planerar vårens kurser för fullt. Det är mycket jobb bakom kulisserna med anmälningar, mejl och annat. Roligt arbete, men det syns liksom inte att jag gör något.

Bent-kursen är fullbokad och någon reserv har jag också. Jag försökte få en sommarkurs till, men det går tyvärr inte. Bent är fullbokad hela året.

Ewa Angantyr kommer den 7:e februari för privatlektioner. Det är en tisdag. Vi kommer att ha gästboxar till hästarna om någon vill vara kvar och kika på vad de andra gör även om det är privatlektioner. Vi har plats till dig i så fall. Man lär sig en hel del av att titta på.

Väntar fortfarande på färganalyserna på våra föl. Cassiopeia är en lätt match, men Divina är verkligen svår. Ena dagen är jag säker på att hon blir skimmel och nästa tycker jag helt klart att hon är brun. Så klurig har ingen av de andra varit. Jo, Bailarino som var fux tills vi gjorde analysen. Han är fortfarande fux i pälsen, men brun i manen. Ska bli intressant att se resultatet på lillan. Roligt med Ninfa som ger så olika färger. En skimmel och en mörkbrun med samma skimmelhingst som pappa (och mamma skimmel).

Är det någon som är intresserad av privatlektion med Ewa Angantyr? Vi behöver själv lite påfyllning och ny inspiration och undrar om fler vill hänga på? För vår del helst en vardag, eftersom vi är ganska uppbokade ändå på helgerna.

Hör av dig i så fall.

Kenneth har invigt sina nya reptömmar och de var betydligt behändigare än två longerlinor eller tunga lädertömmar.

Ridsport hade en dubbelsidig artikel för ett tag sedan, om Piet Bakker och hans tömkörningskurser. Det var så trevligt att se alla jobba sina hästar med repgrimmor eller andra bettlösa "saker". Då är vi nog inte så konstiga ändå!

Vår innekatt har varit halt en vecka och fick åka till veterinären igår. Hon är ju inte precis den där typen av katt som man behandlar hur som helst och klämmer och känner på som man vill. Matte åkte med viss tvekan och tänkte att de får väl sedera henne i värsta fall... Ja, inte matte alltså utan katten. Matte hade förra sönderstrimlade veterinären i minnet.

Men jag sa inget till snälla farbrordoktorn för då hade han nog haft andra bilder för ögonen. Så han klämde och drog och tänjde och klämde lite till och drog lite till osv i ca 10 minuter och katten var 5 cm hög och helt platt och sa ingenting! Kära nån :-) Så satte han ner henne på golvet för att se hur hon haltade, men hon vek ihop benen och hasade sig runt och in bakom en bord. Så mycket för den uppvisningen.

Han konstaterade att det nog inte var något allvarligt och det tyckte jag lät bra. Gucci var helt överlycklig när vi kom hem igen. Hon låg på golvet och kråmade sig och haltade lite mindre tyckte vi.

Idag har hon definitivt varit piggare och varit med mig på kontoret och inte legat och slöat i gästrummet alls nästan. Hon fick t o m en avmaskningstablett utan att protestera hos vet. Jag tänkte det är bäst att passa på när hon är så nedtaggad. Hon är en rolig donna!

Aguila är en klok kvinna och nu har hon tagit på sitt ansvar att få bort mattes julfläsk. Varje morgon är det därför jogging ner till hagen som gäller. Ja, vad gör man inte för att roa sina pållar.

Hon tycker det är jätteskönt och jag skumpar med... alla 200 metrarna. Hade jag joggat med alla hästarna och tillbaka till stallet också hade det nog gjort lite nytta.

Här är filmen från igår när pojkarna äntligen fick träffas efter Bailas konvalescens. De lekte hela dagen och har nog sovit gott inatt.

Bailarino hade lagt sig platt på ena sidan och var täckt i blöt härlig Skåne-lera när vi tog in dem. Den leran är inte nådig och sitter som berget. Det är bara att låta den torka och sedan ta sig an verket, vilket blev imorse. Baila låg lugnt i boxen och lät mig klättra på honom och gnugga bort betong-leran. Han njöt av behandlingen. När jag gnuggade på bringan och benen la han sin mule mot min kind och det är bara så väldigt lätt att älska den hästen!

Idag plockade jag in de första kvistarna med videkissar, syrén och fläder. Flädern har små knoppar. Underbart! och sol är det dessutom. Jag ignorerar den hårda vinden och låtsas att jag inte hör den.

Katterna låter sig inte luras av solen utan stannar prompt i lektionslokalen på sina mjuka, varma platser.

Killarna (Aci och Baila) släpptes ihop idag, för första gången på tre veckor, och glädjen visste inga gränser. De trodde nog att vi gjort fel, för de stod bara och tittade på oss och på varandra. Jag var beredd med kameran men skulle precis vända och gå, för speciellt spännande blev det ju inte, när det plötsligt gick det upp ett ljus för dem och sedan var det fullt fart. De har lekt hela dagen. Filmsnutt kommer imorgon.

Divina får gå in i egen box några timmar vid insläpp. Träning inför avvänjningen. Jag blir bara allt mer övertygad om att de vet precis allt vad vi tänker och planerar.
Kenneth och jag pratade om att ha både Cassi och Divina i den box Azora har nu. När vi sedan tog in hästarna stannade Divina vid Azoras box och undrade om hon inte skulle gå in där.

Nu fick hon istället boxen bredvid mamma, så börjar vi med Divina. Cassiopeia är nog inte riktigt redo än för att lämna mamma.

Ikväll när vi tog in stannade Divina vid sin nya box och gick in där helt frivilligt. Ninfas föl är verkligen de enklaste att avvänja. Aldrig någon oro, varken från mamma eller föl. Men efter ett par timmar smakar det allt bra gott med en slurk mjölk. Då är det bråttom in till mamsen.

Vi avslutade alla julkalas igår kväll hos "svärsonen" och firade hans födelsedag. I fredags hade vi en god vän här på middag. Nu ska bilringarna trimmas och det blir inga fler kalas på ett tag.

Det var ponnytävlingar i Helsingborg den gångna helgen och vi har haft fyra gästande hästar. Pojkarna fick ett sto hos sig och det gick jättefint. Det är så himla skönt att inte behöva tänka på vem man ställer i boxarna i deras avdelning.

Det känns som en otrolig befrielse nu när alla hästarna är ute om dagarna. Boxvila är tärande även på oss människor. Kanske mer på oss än hästen, för han mådde hur bra som helst hela tiden. Det blir ju även en massa merarbete med hästar som ska bytas i boxar och hagar och allt extra mockande och fodrande. Vi har ju faktiskt gräs i hagarna så det räcker under dagen, men när de står inne vill de ha hö hela tiden, konstant helst!

Har ni tänkt på så mycket ljusare det blivit redan? Det är inte mörkt förrän bortåt 16.30 Wunderbar! Massor av lökväxter har börjat skjuta upp ur jorden och nu får vi hoppas att det inte kommer minusgrader och förstör.