Gustavsborg PRE

Alla inlägg under december 2011

Av Ann-Britt - 30 december 2011 12:41

Vi får ha lite mer Malta, nu när jag lärt mig vispa grädden rätt och riktigt. Gröten står på spisen och puttrar.


Dula o Bianca hålla Baila sällskap och skriver väl på kapitel två i sin handbok. Ska bli spännande läsning.


Våra småknoddar fick roa sig med pojkarnas bana i ridhuset igår.


Av Ann-Britt - 29 december 2011 12:32

Ja, nu har damerna kokat ihop något fiffigt och skrivit en egen handbok som heter "Hur mycket mat du borde ge din häst om du verkligen älskade den".

De står ju inne, gudbevars, ett par timmar och håller Baila sällskap och då står det i deras handbok att "hästen ska ha minst 20 kg hö/timma och en säck morötter annars kan den börja med diverse olater, som att boxvandra, luftsnappa, krubbita, väva, sparka i boxväggar och tusen andra saker".

Jag förklarade för dem att det är ingen idé att ens försöka med sådana dumheter för det blir inte 20 kg hö i alla fall. Ni får så det räcker, sa jag, och sedan äter ni säkert 20 kg halm/timma och det är mat det också.

Idag står hela gänget inne och sympatiboxvilar. Storm utlovades, fast den kom visst inte, men nu får de stå där de står och vara lite sällskap ändå.

Jag sov dåligt inatt och när jag ändå var uppe och "hoppade" (kanske inte direkt) kunde vi lika gärna mocka boxar och fixa stallet. Vi använder alla boxarna (17 st) för att avlasta nattboxarna med bädd. Det blir väldigt unket annars. Så vi vet att vi lever kan jag nog uttrycka det som, men hästarna har det fin-fint. Hej-å-hå vi var klara lagom till förmiddagsfikat och sedan har jag tagit en lur på soffan för att ta igen förlorad nattsömn.

Aciano är nöjd idag för han har två damer mitt emot sig. Azora och Futura flyttade ut till killarna för att pigga upp dem lite. De där två grabbarna är bara så fina, Aciano gnäggade när de kom men sedan har det varit helt tyst och lugnt.

Bailas sår läker bra, tror jag, och det är sytt så att det ska vara självdränerande och nog för att det kommer ut vätska. Det sprutar ibland för varje tugga han tar. Det enda han inte gillar med sin konvalescens är den förbaskade Butan. Det är rond 1, i vår brottningsmatch, på morgonen och sedan går vi en rond på kvällen. Vi hade 28 påsar när vi började och jag är så glad över att vi nu passerat hälften och förhoppningsvis behöver vi inte medicinera mer. Pest och pina. Jag förstår honom.


 


Förra vintern. Ingen lergegga så långt ögat kunde nå.


 


Hugin kollar ut över gården från vårt badrumsfönster. Vår och kastanjeblommor......



Av Ann-Britt - 26 december 2011 21:31

Vi har byggt en bana med stolar, portal, bommar och labyrint och aktiverar Bailarino. Aciano får också hänga med. Det är nästan ofattbart att Baila är lika lätt att hantera nu efter fem dygn på box, som han är annars. Jag hade förväntat mig några luftfärder. Ja, det är 14 dagars boxvila, men med en välsittande repgrimma så tror jag han mår gott av att göra något. Han har ju inga problem med sina ben :-)

Undrar om veterinärer själv har häst och vet vad de gör när de ordinerar 14 dagar på box he, he. Jag inser ju att man inte kan släppa ut i leran med ett operationssår, eller låta honom springa som en idiot eller slåss med brorsan. Men lite stilla gående över bommar med matte borde vara av godo.


 

Av Ann-Britt - 23 december 2011 22:51

I Skåne har vi lille-julafton idag. Trevlig sedvänja och när min mor levde åt vi ett massivt julbord (i alla fall det som stod på bordet) på lille-julaftonskväll och så var det lutfisk på julafton.

Med allt som varit den sista tiden så hade vi inte hunnit handla någon mat alls till julen och på lunchen sa Kenneth att han var så sugen på brunkål och lite julmat.

Hm, vi hade en liten slatt gammal leverpastej, några gamla ostkanter och en del annat mindre lockande i kylen. Men då körde fru Bolinder en MacGyver igen. Jag hade för mig att det fanns en påse med min eminenta hemlagade brunkål i frysen och mycket riktigt. Vad ska vi då ha till denna? Det som fanns i kylen passade inte riktigt. Men då hittade jag minsann en påse till i frysen och det såg ut att vara antingen kyckling eller en kotlett eller kanske en fläskfilé.

Det var kyckling. Och då gjorde jag låtsasrevben och det blev så himla gott. Kyckling är lika smaklöst som fläskkött så det borde vara kryddningen som gör det, tänkte jag. Mycket riktigt. Stekta med vitlök, färsk chili, soja, sirap och lite andra kryddor blev kyckling-revbenen och brunkålen en festmåltid. Vi hade en päronsoda och den delade vi som aperitif och sedan fanns det en Ramlösa till maten (vi delade en snaps också he, he).


Nu har vi rått bot på det hela och handlat och ätit så vi är helt proppmätta. Lyckades trycka ner lite Malta också ovanpå allt det andra. Jag var ju tvungen att öva på vispningen till imorgon. Den är len som en barnrumpa, lovar.


Bailarino har snällt stått i sin box idag. Han hade först sällskap av våra matmonster Dula och Bianca. De lider av bulimi utan kräkningar och är helt nöjda med tillvaron utan de andra i flocken bara de får mat. Aguila skulle bara stå och skrika efter de andra och är ingen tröst alls för en ensam pojke. Fölen behöver vara ute och leka så de är inget bra alternativ heller. Så det får bli tjock-tanterna och Aciano som turas om.

I halvlek tog vi in Aciano och storebror är allt bra bäst. Bailarino blev så glad och de stod och pussades genom gallret. Snuttungarna.


 


God natt!



Av Ann-Britt - 22 december 2011 18:29

Imorse bar det iväg till Malmö och ATG med Bailarino. Nu skulle hans gamla sår bli kollat. Jag har varit så nervös över detta. Sov knappt inatt. Inte för att jag trodde att lastningen skulle bli problem nu, men jag är inte så förtjust i operationer. Vi visste inte heller om det skulle gå att göras stående.


Vi har kommit fram till att Aciano och Aguila är våra klippor i tillvaron. Lastningen gick på knappt två minuter. Aciano gick på direkt och då sprang nästan Bailarino ombord. De stod som tända ljus hela vägen till kliniken. Vi lastade av Baila och Aci fick stå kvar i släpet för att sedan följa med hem igen. Han gnäggade lite, men inget hysteriskt beteende där inte.

Alla hästarna gick ut i hagen ett tag och vi fixade, med hjälp av vårt underbara torsdagsgäng, stallet och sedan var det dags för ingång igen och hämtning av liten Baila.

Operationen hade gått bra och gick att göras stående. Puh!

Kenneth skrattade gott när jag sa att Aciano är min nervtablett. Har vi honom med oss så är jag lugn. Tänk att släpa runt på en snart 3-årig unghingst för att matte ska känna sig lugn. Det brukar väl snarare vara tvärtom, att unghingstar snurrar upp energinivån?

Vi lastade in vår snälla kämpe igen och så bar det iväg för att hämta lillebror. Idag har Aci åkt 32 mil. Tänk vilken kille vi har!


Nu ska vi bara ta det lugnt i flera dagar. Att gå upp 05.30 är en stor bedrift av mig. Att behöva sätta alarmet, tvi vale. Jag vaknar alltid av mig själv annars, runt 7-tiden (i bästa fall   ).


Baila har två veckors boxvila och sedan 2-3 veckor i liten-liten hage. Ha, ha så käckt. Då gäller det att ta fram alla trick- TTeam- och NH-kunskaper vi har för att aktivera honom mentalt ändå. Någon av de andra får vara inne och hålla sällskap i stallet. Tur vi har ett gäng att skifta runt med.


Tjolahopp nu är det snart jul.


  Aciano i våras. Aguila på andra sidan tråden.

Av Ann-Britt - 20 december 2011 20:42

Killarna är jätteduktiga med släpet. Man bara lastar på och sedan är de hur lugna och fina som helst. Trägen vinner!


När det blir så misslyckat som för ett par veckor sedan är det lätt att glömma att vi faktiskt har lasttränat ett stort antal hästar vid det här laget. Det måste ju var 20-30 stycken, unga som gamla, vi lärt åka släp.


Kenneth tömkörde Azora och sedan lastade vi henne och Aguila också. När vi nu ändå var i farten... Det gick som en dans och nu ska vi bruka allvar att åka upp till Söderåsen och promenera med dem. Kan göra underverk i juletid att skaka om valkarna lite   . Både deras och våra.


Två julbord är avverkade och nu är det lugnt fram till julafton. Då kör vi så det ryker igen. Hemlagat julbord. Det är allt bra bäst det. Min lott är att göra ris á la Malta. I fjol kom jag inte ihåg om det var lättvispad eller hårdvispad grädde man skulle ha. Jag hårdvispade och kan tala om att det är INTE så man ska göra. I år lovar jag att lättvispa den så man slipper hammare och mejsel för att få upp en klump på tallriken.


Nu väntar Lewis på Danmarks TV. Spelar ingen roll om det är en repris för det är så härlig dialog. Goder afton på er.

Av Ann-Britt - 17 december 2011 18:09

Vi tröttnade på geggan i nuvarande stohage och släppte tjejerna i pojkarnas 3-hektars hage. Dock utan pojkar i då!



Glädjen visste inga gränser och det var nästan att jag blev rammad när jag filmade. Men de hade full koll tydligen   

Pojkarna tyckte det var mindre helkul att få en mindre hage, men vi förklarade att det var mer rättvist att 9 st går på 3 hektar, än de två. Vi får väl fjäska med lite extra hö i hagen till dem.


Ingen rädder för släpet i alla fall. Lastningen går som en dans och jag är helt säker på att det var mina hjärnspöken som ställde till det. Han är sig precis lik igen, trevligt nog. Hur ska jag nu lyckas att INTE tänka på knivar och konstiga miljöer om vi ska åka i nästa vecka?



Av Ann-Britt - 17 december 2011 18:07

En av Karens hästar med en massa energi och tydligen ett stort fotbollsintresse.


Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5 6 7 8 9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards