Jag får bra kommentarer från Natalie på mitt förra inlägg och det är kul när jag får tänka till en runda igen. Det är ju som bekant bara idioter som inte kan ändra sig.   

Natalie skriver att liknande regler inte finns för hingstar och det har jag faktiskt aldrig tänkt på. Vi har aldrig visat hingst och de hingstar vi själv använder i vår avel är kvalificerade, så de är testade på "kors och tvärs" och rejält meriterade.

Men det är klart att du har rätt där. Någon sorts bevis på sin avelsduglighet borde de också visa. Där har jag inte tänkt klart.

När det gäller ston tycker jag fortfarande att 5-6 år vid första dräktigheten är helt rimligt. För 7 år och äldre vet jag inte riktigt vad jag tycker. Själv skulle jag inte visa ett äldre sto som har fått 3-4-5-6 föl.

Men varför inte visa vid 3 eller 4 års ålder och få en bedömning hur hon är morfologiskt och sedan kan man ju ta föl när man vill.

Natalie skriver att hon vill tävla och visa att stoet är duktigt i t ex dressyr och det är ju helt rätt. Men om man har ett sto som placerar sig i andra discipliner så tycker jag inte att hon tvunget behöver bevisa sig i en morfologisk tävling. Det är trots allt en bedömningssport och det kan skilja mycket mellan två olika domare. Då tycker jag att fina resultat från andra tävlingar väger minst lika högt.

När det gäller att ha ston dräktiga varje år är väl de flesta veterinärer eniga om att livmodern mår bäst av att vara dräktig varje år om stoet ska vara i avel.  Där har jag också en egen idé om att om stoet mår bra så blir hon dräktig. Mår hon inte bra psykiskt eller fysiskt så blir det inget föl. Ett sto i bra hull och med bra fysik har ju den bästa uppgift av alla när hon går med föl.

Håller man henne i prima form är det inga problem med att få 3 föl tills hon fyller 8-9 år. Man behöver ju inte tvunget tävla henne som 7-åring.

Aguila VIII.    Foto Katrin Nilsson, Lotus Lens

Aguila har gett oss 6 föl och hon har nog aldrig varit finare än nu. Hon är 13 år på fotot.

Jag kikade på reglerna för Championatet för PRE och blev lite fundersam. Nu blir jag väl rullad i tjära och fjäder igen.  

Det står såhär:

Stryrgruppen för Championatet, "Championatgruppen" kommer undersöka om det finns möjlighet att ge dispens gällande regler för ston som deltar i klass 9 och klass 11. Regleverket är inte anpassat för förhållandena i Sverige där många ston rids och inte enbart hålls för avel samt att tillfällena att visa sitt sto på morfologisk tävling är ytterst begränsade. Reglerna har tillkommit som ett utslag av att det i Spanien tidigare förekom att ston som haft stora framgångar på morfologiska tävlingar inte betäcktes utan enbart hölls för att visas i tävlingssammanhang. De morfologiska tävlingarnas huvudsyfte är att bredda och utveckla avelsbasen varför de skärpta reglerna infördes.

OK gott nog, men om nu tävlingarna finns till för att bredda och utveckla avelsbasen varför ska då ston som inte går i avel medverka? Räcker det inte att de är ute och tävlar i dressyr, eller andra discipliner? För mig är detta lite märkligt. Det är väl toppen att ston tävlas och visas upp och att folk får upp ögonen för att ridna PRE-ston är underbara. Men det kanske inte är rätt att delta i en tävling för avelsdjur.

Sedan ser jag också att det nu inte är tillåtet att fläta svansen utan om man väljer att inte raka den så får man tävla med "buske". Där kunde vi kanske få dispens istället? Jag bara vägrar att raka svansen och nu diskuterar jag inte vad jag tycker är vackert eller ej utan bara vad jag anser rätt mot djuret.
Den domare/veterinär vi träffade på Exmoor Riks fick också döma i vissa show-tävlingar i England, för PRE och Lusitano. Det första han frågade oss när han fick veta att vi var PRE-uppfödare, var om vi rakade föl och ston. Han blev mycket glad när vi sa att "nej, det gör vi inte, men en klippt man tycker vi är vackert".

För mig är en rakad svans lika vansinnigt som att dra ner brallorna och stå med rumpan bar i höststormen eller i 30 graders värme när flugor och knott anfaller som värst.

Sorry, men ni kan inte få mig att ändra min åsikt.

Nu har vi vissa ston som har klippt man och andra med lång, svallande. Först nu vågar folk säga till oss att de tycker det är sååå fult med klippt man. Det är ingen som sagt det tidigare när vi klippte alla. Så snälla ni är, som inte ville såra våra känslor.  

Jag tycker en fint klippt man är väldigt vackert. Den framhäver en vacker hals. Men vi klipper aldrig pannluggen. Den finns där som ett gott skydd mot flugor. Speciellt ser vi det på de ston där luggen blir riktigt lång och fin. De har aldrig problem med rinnande ögon pga flugor.

Så om det nu blir så att vi kommer att få lägre poäng för ett sto med buske, så får vi väl vara utan rosett...

Jag tycker detta är fint, men alltså numera inte tillåtet.

Igår smakade vi första kräftan för säsongen. Lilla jag hade fått dragit ut en tand timmarna innan festen och var ganska tilltufsad och väldigt nykter hela kvällen. Kräftorna smakade bra och vi hade trevligt, men den där tandutdragningen hade jag gärna varit utan.
Skulle rotfylla, fixa och få behålla min tand, men så sprack den och nu blir det bro/brygga istället. Urk!

Har varit i ridhuset med unghingstarna och de var duktiga igen. Men idag var jag inte riktigt klar över vad jag ville göra så det blev halvdant arbete. Det trevliga var att Bailarino lät mig fundera och hittade inte på egna lösningar utan han stod still och såg på medan mina hjärnceller jobbade.

Jag började fundera på om jag gjorde lekarna i rätt ordning och hur det nu var med det och detta ... och då blev det inte så vettigt.

Jag ska läsa på Ewas papper ikväll. Kajsa kommer imorgon igen och då kör vi ett pass till, sedan får de stackars små liven vila några dagar.

Vi beslöt oss för att köra ett par pass/vecka i ridhuset med smågrabbarna. Det är rätt bra att göra så ett tag och sedan får de vara vildhästar igen en period.

De är så snälla de små liven. Tjejerna gjorde vad de kunde för att väcka deras intresse, men det blev inte så mycket mer än en liten gnäggning från Bailarino.

Jag jobbade med Baila. Bad att han skulle flytta undan för tryck och han var väldigt uppmärksam. Det gick på två sekunder och sedan förstod han. Vi såg hur både han och Rapido funderade och försökte klura ut vad vi ville och de ansträngde sig så hårt att de blev helt slut efter fem-tio minuter. Rapido gick och gäspade och gäspade.

Bailarino snackade lite med den där dinga killen på kortsidans vägg i ridhuset, men han svarade inte ens. Spegel, spegel på .....

Tjejerna var riktigt besvikna när de två helt slutkörda små killarna bara gled förbi utan att ens titta på dem.

Igår åkte Kenneth och jag på en trevlig utflykt ner till våra goda vänner, exmooruppfödarna Lotti och Måns Zetterberg på Vildrosens Stuteri i Genarp. En engelsk domare, David Brewer var på plats för att döma Exmoor, Fell och Highland part breed.

Ridklasserna Lead Rein (små barn som leds när de rider ponny), Open Ridden, maskeradklass och Open Working Hunter (hopping) bedömdes.

Det märks att England har en helt annan ponnykultur än vi har. För visst finns väl inte Lead Rein i Sverige? Jag är ingen större kännare av ponny och ponnytävling.

Sedan fanns det också en Handlerklass där det var enbart handlern och inte ponnyn som bedömdes. Sättet att visa ponny på engelsk manér skiljer sig mycket från vårt sätt att visa PRE. Vi visar på lång lina och vi befinner oss på insidan av hästen. Ponnyerna visades med handlern på utsidan för att inte skymma ponnyn och med vanlig kort fattning av tyglarna/grimskaftet och ponnyn hade träns. Vi visar i kapson/serreta/uppvisningshuvudlag (bettlöst).

Dett är en 2-årig och numera godkänd Exmoorhingst, Apple's Tip Top. Han var jättefin.

En favorit, Highland Part Breed, Eilean Shona (higland och kallblodstravare) en modig korsning som blev kanonfin. Highland har en del spansk blod inkorsat och det syntes på detta jättefina sto.

Fellponnyn Bluewater Henry, född 2003. Mycket fin kille.

Astrid Kamman i Lead Rein-klassen.

Maskeradklassen, och det gick förstås inte att utse enbart en vinnare utan det blev delad förstaplats för systrarna Astrid och Hanna Kamman. Så fina!

Lille charmknutten Peter Pan med store charmknutten Måns Zetterberg.

Lille Peter Pan och hans fosterfar Joey. Detta är det lilla föl jag skrivit om tidigare, som blev moderlöst vid fem veckors ålder. Gamle Joey har gjort ett kanonjobb att uppfostra den lille och Peter Pan är numera godkänd och inskriven i stamboken för Exmoor.

Lotti och Måns fick så mycket beröm för sin insats med Peter Pan. Dels har de matat honom med pellets och mjölk under lång tid (bara det värt en guldstjärna med allt jobb det innebär) och det David Brewer var mycket imponerad över var att de låtit en annan häst sköta uppfostran. Inte ett öga var torrt när han öste beröm över uppfödarna. David menar att det är annars väldigt lätt att överbeskydda ett litet föl, speciellt när det stammar från ens favoritsto. Det är så lätt att knyta det till sig och inte låta det gå bland vuxna hästar för man är rädd att det ska skada sig.

Nu får de gå promenader i skogen med den lille för att han ska få motion. Joey sparar på krafterna och några vilda hingstlekar blir det inte tal om.

Visst var väl det en härlig solskenshistoria en regnig söndag?

Det var så trevligt att återse våra finska vänner och förstås väldigt trevligt att höra hur mycket Kerstin tycker om sin Corredor.

Han är 3 år, men ännu inte avelsvärderad eftersom han var den enda PRE-hästen i Finland som anmält intresse för något sådant i år. Förhoppningsvis ökar intresset eller att det kommer att hållas avelsvärdering norröver i Sverige till nästa år. Umeå är inte så långt från Finland.

Vi såg också att han och Aciano är väldigt lika varandra (helbröder) bara olika färg, men samma vänliga blick.

Vi promenerade runt och tittade på våra hästar och den lätt översociala Cassiopeia skulle helst befinna sig under armen på gästerna. Inte så bra när man ska ta foto samtidigt...

Ett litet sött öra och gissa vems? De huvudlösa är jag, Kenneth och Toffa.

Fanny och en mycket nöjd Cassiopeia. I centrum, yes!

Igår kväll var vi bjudna på grillning hos goda vänner och idag får vi besök från Finland. Sommaren är skön och det är gött att vara egen företagare och kunna ta två timmars semester när solen skiner. Ingen tar ju jobbet ifrån en utan det finns där på kvällen om man känner för det då...

Raspade småtöserna imorse. Cassiopeia fixade jag runtom, men Divina tyckte att det räckte med en framhov. Jag tar det med ro. Hon lärde sig grimman på två dagar när vi väl fick lov att röra henne och hovarna blir nog detsamma. Vi tar en hov imorgon.

Cassiopeia G  Foto Katrin Nilsson, Lotus Lens

Alla har inte Facebook så jag lägger min favoritbild av lilla Cassi på bloggen också. Den tål att ses mer än en gång dessutom.

Nu ska jag fika med vårt torsdagsgäng. De har haft två veckors semester och har säkert massor att berätta.

Äntligen har värmen kommit och vi har dragit ner tempot. Hästarna njuter och vi med. Det får bli siesta idag med Sommarpratare på P1.

Igår hälsade vi på dottern och käkade sill och potais. Oj, så gott och givetvis åt jag så jag nästan sprack. Alex och Martin har köpt två förtvivlat söta kattungar, Elvis och Priscilla.

På fotot helt slut efter leken.

Man behöver ingen annan underhållning än de här två. En sopborste och skyffel var hysteriskt rolig leksak. Nästan så jag blev sugen på att köpa en själv för att förgylla trista dagar. Men den kanske är roligare om man har en kattunge att dela den med?

En video jag aldrig tröttnar på med våra små stridshingstar.

   Här är en av dem, nu 2 år gammal. Capitano G. Han står i sitt fina stall på El Robledal i Spanien.

  Rombo G, boxgranne med Capitano. Jag VILL åka ner och hälsa på dem.