När vi flyttade till vår gård var det en avgrund bredvid stallet, som vi fyllde ut med 100-tals lastbilslass med grus, sten, tegel och "you name it" för att göra parkering på. Det tippades fyllningsmassor bittida och sent. När vi närmade oss slutet skulle vi ha jord på en bit också. Vi fick förfrågan om vi kunde ta ett lass med matjord från någon som skulle göra om sin trädgård. Jo men visst, det gick ju bra. Vad jag inte förstod var att de bara skyfflat av hela sin trädgård med växter och allt!

När det gått något år började det komma upp hosta, lökväxter och rosor här och där. Stackars små växter. De hade överlevt den fruktansvärt omilda behandlingen.

Den här söta rosen fick vi flera buskar av. Den doftar underbart. Hosta räckte till en hel rabatt och rosorna har fått uppleva ytterligare en flytt med grävmaskin. De överlevde även detta. Tänk, jag som alltid varit så noggrann när jag planterat! Det är bara att gräva och dumpa tydligen.

Vårt underbara torsdagsgäng har varit här idag och jag har fått hjälp att dra bort avklippta grenar och annat. Jag hade lite ont i ett ben och lite i ryggen (herregud det är mest skrutt med mig) och tog en Voltaren. Tjohej vad det gick sedan. Inte ont någonstans och hela trädgården blev fejad. Hu, jag kommer att ligga raklång i soffan ikväll när Voltareneffekten avtar.

Jag önskar er en underbart härlig midsommar!

PS! Alla gör visst flädersaft nu. Det finns varken citronsyra eller socker att uppbringa.

Flädersaftsrecept man inte kan misslyckas med. Jo, man kan nog det om det får stå för varmt och för länge för då jäser det.

50-60 fläderblommor

2 kg socker

3,5 liter vatten

5 citroner

60 g citronsyra

Skiva citronerna, blanda med blommorna och sockret i en stor gryta eller ren hink.
Koka upp vattnet, lös upp citronsyran och häll över blomblandningen.

Låt stå svalt 4 dagar. Sila och frys in. Saften håller sig inte länge i kylen.

Om du fryser in i burkar är det lätt att skiva upp lagom mängd sedan när du vill blanda ett gott glas saft.

Glöm inte blanda med gin för bästa resultatet...  

Igår kväll var det då äntligen väder att bara sitta i en stol med ett gott glas vin. UTE! Det har för sjutton regnat i veckor nu, i alla fall till och från.

Vi köpte en god köttbit och fick oss en god tisdagsmiddag.
Jag kan bli sådär dumsnål när jag ska köpa kött och gå och gnälla över pris och kvalitet och att de stackars djuren säkert inte har det bra och jag vet inte allt jag hittar på för att det är dyrt. När jag sedan tittar på vad den där middagen kostade är det i princip samma som två högst mediokra "dagens rätt" skulle kostat oss. Vi äter sällan lunch ute och antagligen har jag blivit extra gnällig p g a det.

En bekant berättade att de är ett gäng som träffas och de köper riktigt dyra, goda viner och superbra kvalitet på råvarorna. De lagar maten tillsammans och detta låter mycket trevligt. De flesta av oss betalar gladeligen 300:- för ett medelbra vin på en resturang, men skulle inte ge 200:- ens för fredagsvinet hemma. Jag ska börja anamma hans idé. Skippa restaurangerna, om ni brukar gå på sådana, laga maten tillsammans med vänner och få ännu bättre kvalitet samtidigt som ni har trevligt och kan prata med varandra och umgås.

Nu ska jag iväg och handla ekologiska citroner för idag skiner solen och flädern kan plockas (innan de härliga svarta lössen tar sig an den...)

Det är sådär lite halvtrögt både med sommarväder och bloggidéer. Jag pysslade med hästarna igår när de stod inne och det var en mysig eftermiddag. Passade på att verka några av dem. Hovarna är inte hårda och omedgörliga precis efter allt regnande. Lättverkat med andra ord. Annars har våra hästar kanonbra och stenhårda hovar. Det är knappt jag rår på dem med tången emellanåt.

Idag har jag jobbat med mina sociala engagemang. Vi var planerat strömlösa i förmiddags så jag passade på att åka till banken och uträtta ett par andra besök.

Jag hade tänkt mig att ta några fina kort på Bailarino igår, med honom iklädd utställningshuvudlag, men han tyckte det var onödigt med fina profilbilder. Trots att jag stod och strösslade halm över hela mig för att få lite uppmärksamhet så nähä, det blev inte en enda fin bild. Tänk att det ska vara så himla svårt att fotografera hästar.

Flädern blommar för fullt och om det bara kunde bli fint väder en enda dag kunde jag plocka blommor och göra saft. Nu regnar all den goda smaken bort.

Vi gav upp. Regnet öste ner och allt flyter. Vi tog in hela gänget och ingen protesterade. Alla käkar hö med god aptit och alla fick lite varm Mash.

Bara för det slutade det givetvis regna och nu klarnar det.

Ska det bli sommar i år. Den ständigt återkommande frågan. Hästarna har gått ute ett tag nu, men jag vill inte kalla det "på bete". Vi ger mycket hö i hagen. I juni månad! Vintern verkar ha ställt till med med växtligheten. Man skulle tycka att gräset borde ha hunnit i kapp med årstiden. Den nya hagen blir rena paradiset. Det blir lagom att släppa där i juli annars äter de ihjäl sig.

Nu börjar jag bli lite lätt deprimerad över allt regn. Höskörden ligger risigt till just nu.

Jag får gå ut och klappa lite på våra föl och pigga upp mig.

Vår fina Dula med regntunga skyar bakom sig.

Jag tillbringade lite kvalitetstid med mina hästar i hagen igår.

Dvs vi kliade varandra på ryggen. Precis som i arbetslivet alltså ...

Tofsviporna höll ett öronbedövande oväsen och flög omkring som tokiga över oss så jag förstod att det fanns ungar i gräset någonstans. Jag fick syn på en liten som pilade iväg.

Sedan skulle jag ta lite fler bilder, men det var lögn att hitta den. Trots att jag visste precis var den befann sig hittade jag den inte.

Men skam den som ger sig. Jag kliade lite mer häst och då såg jag den igen. Futura och jag gick på jakt och lyckades till slut smyga oss på den där den låg och tryckte. Söt som socker.

Jag hade ett inlägg med ett exmoorföl i april. Kommer ni ihåg den lille söte killen?

Han förlorade sin mamma för några veckor sedan, endast fem veckor gammal. Hans ägare har klarat honom superbra genom att ge mjölk och fölpellets. Det är en strong kille.

Men nu kommer det märkliga... Igår plockade de hem ett sto, som inte blev dräktigt i fjol, från betet och hon var tjock och hade mjölkstinnt juver. Skendräktig så det skrek om det! Nu får hon inte ta hand om lilleman för enligt veteriären behöver hon styrka själv och inte ge di åt någon annan.

Men om man nu får bli riktigt djup, så undrar jag hur länge hon vetat att PP:s mamma var sjuk (havandeskapsförgiftning). Hade de levt i vildflock så hade hon antagligen varit redo att ta hand om honom direkt när mamman dog.

Nog är detta en solskenshistoria?