Jag var på Equimeds trevliga VIP-kväll och hörde på ett mycket intressant föredrag om mental träning. Så den kloka rubriken kommer förstås därifrån, inte skulle jag kunna komma på den alldeles själv...  

Och nog är det så att om man vaknar sur en morgon så blir det bara allt mer negativt under dagen. Man drar liksom till sig negativ energi.

Ler man mot någon på stan så får man oftast ett leende tillbaka.

Jag var så peppad efter föredraget och jag kommer säkert att dela med mig av en del kloka saker framöver, men inte ikväll.

Imorse (innan utsläpp) hade jag överskottsenergi och hann med ett pass i ridhuset vardera med Azora, Bianca och Espera. Klapp på axeln till mig!

Azora var jättefin idag. Kan man gå ut och gå promenad i storm ensam med matte, så är ju ridhuset numera en "baggis". Oj, så lätt hon är att jobba med den tjejen.

Azora med grodparaplyet, på den tiden när det fortfarande levde...

Nu har vi nya idéer om kurskoncept och jag hoppas att jag kan berätta mer om dessa snart. Vi ska få en person till med "på båten" först och lite mer klart om hur vi ska lägga upp det hela. Men det blir spännande grejor och man behöver inte kunna häst alls.

I eftermiddag ska jag ha några timmar ledigt och sitta hos frisören. Härligt! Klippning och lite nya slingor ska pigga upp tillvaron.

Ikväll är jag bjuden på VIP-kväll hos vår veterinär, Equimed. Det ska bli väldigt trevligt med föredrag, mat och möjlighet att träffa andra hästnördar.

Två år sedan. Här är vi med Nobleza (mellan oss), Corredor i bakgrunden och Azora främst. Vilka små skitungar de var.

Det är VINDSTILLA idag, knappt man tror det är möjligt.   

Ja, i alla fall de som står i stallet. De har spenderat dagen inne p g a vädret.

Jag gick en promenad med Azora och konstaterade att det knappt gick att andas ute, så då la jag ner projektet med att släppa ut dem.

Hundkursen snart över för denna gången och det har varit trevligt. Vi har fått så mycket beröm så jag kommer att sväva en liten bit över marken nu ett tag.

Kvällshundgänget snart på väg in.

Kenneth har varit vaken hela natten och lyssnat på stormen/orkanen. Han har varit ute i stallet och tittat till djuren lite då och då. Några taktegel har rasat och en skorstenshatt, annars har vi klarat oss bra.

Det har blåst så mycket att en hösilagebal, som stod på toppen av några andra, hade ramlat ner. Den väger ändå ett par hundra kilo. Blåst har det gjort alltså.

att det är fullständigt onödigt att hyra ut ett ridhus till hundar. Varför i himmelens namn gör ni något så dumt undrar de. Jag säger att det är väl kul med lite folk på gården och ni hör väl hur kul vovvarna har det. Katterna bara blänger på mig, sådär som bara katter kan och vänder ryggen åt mig.

Tiger låg och surade på höloftet en hel dag.

Inte får de gå in i lektionslokalen och sova gotti-gotti, som de brukar och allt är upp-och-ner tycker de.

 Foto Sofie Sandgren 

Om jag sitter såhär och nästan ser ut som om jag skulle dö....får jag gå in i värmen då?  undrar Tiger.

Ha, ha för jag bor inne!! triumferar Gucci.

Åh, så gott det var att ha hjälp av dottern i helgen. Det hade blivit körigt värre annars.

Jag var uppe med tuppen igen och lagade soppa och bakade kaka till kursgänget.

Sedan släppte vi ut 11 glada hästar, varav 8 hade stått inne ett helt dygn pga stormen. De var förstås extra glada. Extra, extra mycket glädje blev det när de kom i en ny hage idag. De for runt som tokar, t o  m "di gamle". Den andra hagen är tämligen söndertrampad. Jag tänker alltid på den där damen som jag skrev om innan, som har 35 hästar på 2 hektar och som det var så synd om för nu skulle hon inte få ha det med de nya hästreglerna. Ja kära nån, när våra 7 trampar sönder 1 hektar. Jag undrar hur det ser ut hos henne nu...

Vårt Agilitygäng roar sig kungligt i ridhuset. Det är tjo och tjim hela dagarna. Och jag har bakat kakorna till måndag och tisdag nu precis. Mums, så gott det doftar i huset.

Dula, en av våra matglada pållar.     Foto Sofie Sandgren.

Det gäller att utnyttja alla friska krafter som kommer innanför dörren i stallet.

Foto Sofie Sandgren

Kelly, 5 år, har nu lärt sig att väga höpåsar och bära ut dem till respektive box. Superduktig tjej! Hennes mamma gick runt och provade sin nya kamera.

Foto Sofie Sandgren

Estela med grimma hängande i näsan... Bildredigering är nästa projekt för nyblivna kameraägaren. Så många fina bilder jag ska få nu. Jag tackar så mycket Fie.

Annars började dagen med en himla fart. Jag var uppe 6.30 och morgonfodrade hästar och sa adjöss till gubben, som åkte på kurs. Sedan lagade jag köttgryta till Agilitygänget.

Vädret var uselt så vi tänkte släppa ut hästarna i omgångar. Det var i princip storm här. När vi kom ut i stallet låg Azora ner och det var väl inget märkligt, men sedan låg hon helt platt... Hon reste sig ett tag och låg sedan platt igen och gjorde så flera gånger. Nej, det här stod inte rätt till. Första gången på alla år vi haft häst, som vi haft kolikkänning på någon av våra hästar. Ingen feber och rullade sig inte, men konstig. Jag pratade med vår veterinär och fick rådet att promenera med henne. Så det blev till att gå en runda och då släppte det och hon blev sig själv igen. Puh! Jag är så van vid superpigga och friska hästar och är väldigt bortskämd med att allt går på räls. Jisses vilken tid det tar när det hänger upp sig lite, som nu.

Tur jag hade lagat maten redan!

Vi kom fram till att ingen ville ut mer än Azora och hennes två kompisar. Fixade ordning dagboxarna och de protesterade inte det minsta.

Nu har Ewa Angantyr och jag bokat kurs i Naturlig dressyr den 2:a och 3:e juli. Vi tänkte oss att den 2:a är grundkurs och den 3:e är fortsättningskurs. Man kan givetvis ta båda dagarna. Det går också bra att förkovra sig i NH om man hellre vill det. Men teorinlektionerna kommer att bygga på Naturlig dressyr.

Jag har lagt info på vår hemsida.

Annars är det mest deprimerande väder och blött och slabbigt ute. Fast det är inget man kan göra åt det antar jag? Värre ska det visst bli i kväll, med regn och hård vind. Blääähh   

Jag planerar menyn för våra Agilityvänner. Fyra dagar med luncher och kakor.

Alexandra kommer hit och hjälper mig med stallet för Kenneth är på kurs i helgen. Tack och lov för vår snälla tös.

Bilden tillhör Ewa Angantyr.

Igår blev det NH med Azora och då såg jag genast att det fanns massor kvar att befästa innan hon är helt trygg med mig i ridhuset, omgiven av slamrande dörrar, katter som hoppar på sargen, bilar som står parkerade osv, osv. Inte så stor idé att börja med allvarligt arbete innan tilliten är 100 %, eller så gott som. Det tar bara en massa tid och energi både från mig och henne.

Vi fortsatte idag och det går redan bättre. Lill-vimsan, Futura, fick sig också ett litet pass. Hon är barnslig för sin ålder (2 år i juni) så det blev bara första leken i "De sju lekarna". Det var faktiskt helt tillräckligt sa hon. Slamrande portar var onödiga och den där förbaskade hoppande katten kunde jag få skjuta tyckte hon. Men vi tog oss igenom passet och var rätt så nöjda. Speciellt hon när det var över....

Ju mer jag jobbar med NH, TTeam och andra på-marken-aktiviteter ju mer inser jag hur nyttigt det är. Jag förstår inte hur man vågar utsätta sig för ridning utan att ha full kontroll från backen.

Jag har lagt ett par videofilmer från YouTube på vår NH-sida, där små barn jobbar sina hästar. Det är så fint att se. Tänk om alla ridlekis kunde börja på detta sättet.

Här är lite mer riskabla övningar. Det gäller verkligen att ha bombsäkra hästar. Men, men "the american style" och inte nödvändigtvis så jag tycker att man ska göra.