Vi har ju åkt runt en del och tittat på hästar och man kan bli visad både det ena och det andra. De plockar förstås fram allt "skräp" de har först och ser om man är dum nog att nappa på betet.

Diverse hästar vi inte lade bud på:

Trots visarens balett-moves...

Lilla söta "åsnan" som blev dödskär i vår dotter.

Inget här heller.

Nähä, inte denna heller...

Min favorittransport. Två hästar går det in, men jag vet inte om det är boogie.

En gammal fördom, som många gärna för vidare, är att spanjorerna inte säljer några bra ston. Det var faktiskt ett svenskt stuteri som skrev i en blogg att spanjorerna bara säljer skräpston. Då blir jag lite bekymrad eftersom det stuteriet själv köpt ston som de har i avel. Nu haltar logiken för mig. Menar de verkligen att de köpt skräp?

Visst säljer de bra ston, men de är dyra. Långt tillbaka i tiden var det nog så att de höll väldigt hårt i sina ston och de exporterade inte gärna heller.
Men det säger ju sig själv att man inte kan behålla alla ston man får genom tiderna.

För vår del kan vi behålla ett sto vart tredje-fjärde år kanske. Nu är det Azora vi valt att behålla och förhoppningsvis kommer det ett stoföl från Ninfa.

Allt annat är till salu, men inte till vem som helst och inte till låga priser.

En bra köpare ska kunna marknadsföra vår avkomma väl, antingen genom visningar eller ridning. Helst båda förstås.

Jag vågar t o m vara så fräck att jag säger att föl med den stam vi har på våra växer inte på träd ens i Spanien. Är de till salu där är de riktigt dyra.

Om vi tar lille Bailarino t ex har han en mamma med ren Lovera-stam. Och då menar jag verkligen ren, inte en Lovera hingst, utan alla hingstar och ston är Lovera tre led bakåt (nej, förlåt en är Terry). Ninfa har dessutom i princip alla sin förfäder listade i LIMPRE, som är en bok över meriterade PRE. Flera utav dem är med bland de absolut högst rankade. Lägger vi då till Utrerano som pappa kan vi väl säga utan att skämmas att det blir kanon-stam på lillen.