http://www.collegehumor.com/video:1935205

En annorlunda variant med go´a killar med härlig attityd.

Ibland undrar jag varför man skapar lagar om de ändå inte behöver följas eller är lätta att få dispens från.

Det instiftades en lag att alla kossor skulle få gå på bete en period på sommaren. Nu börjar bönderna söka om dispens för att få ha korna inne året om. Högpresterande kor mår dåligt av sol och blåst sägs det bl a.

Men nu får vi kanske tänka om då! Bedrövligt att bönderna inte kan leva på sina inkomster från 20-30 kor utan behöver ha 200-300 stycken, högpresterande dessutom. Var hamnar vi till slut?

I Ridsport skulle vi tycka synd om en kvinna med ridskola och inackorderingsstall. Hon hade 31 hästar på 2 hektar mark. Allt sönderplottrat i en massa småhagar, för de fick enbart gå två-tre stycken i varje hage och det var lerjord.

Skulle hon behöva följa kraven, sa hon, skulle hon behöva dra ner på antalet hästar. Ja, så kanske det är, tänkte jag helt krasst. Trist, men jag kan nog inte tycka synd om henne utan mer om de stackars hästarna som trängdes på denna yta.

Vi har 6 hästar på 2 hektar och då är det enbart vinterhage. Bara tanken på att trycka in fem gånger så många får mig att bli lätt sjösjuk. Stövlarna skulle definitivt inte sitta kvar när jag gick ut i hagen kan jag säga om jag hade så många hästar på lerjordsmark.

Jag tänker ibland på detta när det gäller försäljning av hästar/föl. Det borde prioriteras speciellt när man säljer föl att man har stora och bra hagar, att de får gå i flock och bli fostrade av andra hästar, att de är väluppfostrade av oss människor osv. 
Jag läste en artikel om prissättning o dyl och den kom fram till att "snäll" gav inte något penga-mervärde. Mycket märkligt, eller hur?

"Om vi smyger tillsammans och låtsas äta gräs är det nog inte så farligt med den där mojängen".

Vi var ena baddare på att sälja bil, dottern och jag. Till slut hade vi fem personer runt bilen. Den som segrade blev en söt tjej som skulle ta körkort snart och detta var hennes första bilköp. Hon var så gullig så hon fick lite rabatt. Tja, dottern blev väl inte rik på bilaffären men det kändes bra. Tjejen åkte iväg, med pojkvännen, med ett jättestort leende och bakom dem körde en kompis hennes alldeles egna bil. Jag tror jag kommer ihåg känslan.

Min första bil hette Agaton och var en VW -67, med motorn bak, icke-fungerande värmesystem och torkare som hängde sig på mitten av rutan titt som tätt. Då fick jag stanna och gå ut och reda upp torkarbladsröran och sedan köra vidare.

Men lille Agaton tog sig genom snödrivor med glans och jag älskade honom. Oj, så jag grät när motorn skar och han fick gå till de sälla jaktmarkerna.

Utsikt från vårt sovrumsfönster.