Jag kan inte ens hålla fingrarna i styr en söndag. Nu sitter jag och gör en sida för kursen i Natural Horsemanship och så fick jag förstås lägga lille Bailarino på "Försäljning".

Vilken otrolig ynnest att få ha ett jobb som inte känns som ett jobb utan bara är roligt. (Nja, inte när 10 boxar ska mockas kanske, men för det mesta annars är det bara kul).

Stort tack till gänget som var här igår. Alltid lika trevligt att ha er här. Jag ska se om det blev något vettigt som fastnade i kameran så kommer det en video med tiden.

http://www.topiberian.com/htmlvideos/FUEGO_KUR.html

Man kan se den igen och igen, eller hur? Och jag gråter igen. Tänk er känslan när 20000 personer står upp och applåderar.

Jag undrar också lite över hur harmoni och glädje bedöms. Engelskan som kom före Juan "parerade" (så kallade kommentatorn det) genom att dra i tyglarna hela ritten igenom och hon måste ha haft 100 kilos tryck i varje parering. Hon var tvungen att göra så för hästen var "lite stark". Borde inte detta orsaka poängavdrag? Var finns harmonin?

Eller mannen som också fick högre poäng och där benen hamrar som lärkvingar mot hästen konstant. Det ser förskräckligt ut.

Titta på Juans leende när han rider på en hand och gör en gest åt publiken att klappa händer. Spanska hästar är inte så ljudkänsliga. Jag tror inte många ryttare på den nivån skulle uppskatta folkets jubel under ritten.

Tänk att jag var någon timma ifrån att få semin från Fuego. Men när jag sa OK hade de redan bestämt att bara använda honom till egna ston och avvakta hur det gick på VM. Nu tror jag inte att jag har råd längre. Skit också! Men å andra sidan har vi "originalet" som pappa. Inte fel det heller. Än så länge finns det inga vuxna Fuego-barn ute på tävlingsbanorna, så vi vet inte hur avkommorna blir. Utreranos avkommor har vi bevis på.