Idag har jag varit och shoppat med dottern. Det blev ett nytt regnställ, stövelstrumpor och lite flärd. Jag var så glad över mina fynd, men säg den glädje som varar för evigt.

Åker från Väla till Hyllinge och när jag stannar bilen ser jag att en påse fattas. Mina fina t-shirts och strumpor till mig och maken är alltså borta. Ringer till affären och undrar om jag glömt påsen där. Men nej tyvärr inte. Antagligen har jag tappat den på väg till bilen.

Jag kör tillbaka för jag tänkte att det KAN ju vara så att det finns snälla själar som hängt påsen på en stolpe eller så. Men tror ni det?? Nej givetvis inte. Så din ruttna lilla skit    som tog min påse, jag hoppas du trivs i mina tröjor och makens strumpor.

I morse hade vi mysarstund i hagen. De är så duktiga och kommer fram en och en och blir borstad och kratsad. Nåväl två och två, för ett föl har man under armen hela tiden oavsett vem man borstar, men det är inte så störande. Ganska gulligt istället. Det är knappt så jag fattar att alla de här snälla, fina hästarna är mina/våra.

Flera stycken är dock till salu. Jag ska bara samla ihop mig och lägga ut dem på hemsidan. Det blir så definitivt när de ligger till salu. Våra bebisar...

 

Ann-Louise

26 september 2010 18:02

Fasen va tråkigt! Fast man kan ju önska att det är någon stackare som har så eländigt så de var i stort behov av dina tröjor och strumporna till vintern.... Fast antagligen inte :-(. Tråkigt i vilket fall!!!!

Vacker bild från din hästhage. Tur att man redan har fullt så man inte blir alltför frestad hi hi ;-).
Att ha hästarna alldeles, alldeles nära är allt väldans mysigt....

http://hastochhund.bloggagratis.se

Ann-Britt

26 september 2010 18:09

Tack för medkänslan. Visst blir man både ledsen och förbaskad.
Ja, jag skulle ha svårt att ha en hage som inte ligger inom synhåll. Men det är ju förstås hur man vänjer sig. Vi har blivit bortskämda här.

 

Alex

26 september 2010 19:04

sikket skit me påsen mor lilla.
men om man ska se de positvt så var de iaf inte påsen me regnstället!

Ann-Britt

27 september 2010 09:37

Nä, så tänkte jag också, men är sur ändå.

 

ylle

27 september 2010 17:24

Ja, man får hålla hårt i sina påsar, det finns nog sällan en chans att få dem tillbaka om man tappar dem...

jag förstår så väl Dina våndor över att sätta ut annonser....

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

28 september 2010 13:51

Jag ringde informationsdisken och kollade om någon lämnat in en påse och då sa att det var inte helt ovanligt att de fick in borttappade saker. Så vi ska kanske inte helt tappa hoppet om mänskligheten.

 

Alex

27 september 2010 19:37

jo de hade jag också varit!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...