Efter att ha gnällt över min kamera i 6 år och tyckt att den har inte tillräckligt med finesser, så har jag nu läst bruksanvisningen. Hade lite dödtid häromdagen och rotade igenom skåp. Hittade då denna tjocka förskräckliga bok som kallas bruksanvisning.

Jag hatar bruksanvisningar!   

De första 25 sidorna tar upp hur man sätter i batterier, att man ska stå bredbent när man sätter i batterierna så att man inte ramlar baklänges, att bilderna kan få något sämre kvaliet om man håller kameran i en hink med vatten... Nja, inte riktigt kanske men lite så är det. Allt anpassat till den amerikanska marknaden så att man inte kan stämma Canon antar jag.

Jag plöjde igenom 45 sidor och sedan kom de roliga detaljerna med färgbyte, sepia, svartvitt, exponeringstider, ISO-tal, panorama (har inte förstått hur jag sammanfogar än, men det klarnar kanske) osv.

Det var så kul så jag sprang ut och in i några timmar och fotade, la upp på datorn för att se vad jag gjort, ut igen ...

Lite ljus??

Lite dålig skärpa?? Men söt är han ändå.

Tänk så bra, nu kan jag fota våra mörka hästar trots att det är solljus eller snö. De har bara sett ut som svarta klumpar tidigare. De kan t o m stå i skugga.

Man lär så länge man lever