Det känns som jag hakat upp mig när jag skriver rubriken.

Det ser ut som att det är dags!

Aciano och hans vackra sällskapsfarbror.

Nu tycker Ninfa att det räcker med Futuras uppvaktning av Bailarino. Fast innerst inne är hon nog väldigt nöjd med att ha barnvakt ändå.

Imorgon får vi besök från Ryssland. Det blev hastigt och lustigt bestämt idag att våra vänner kommer 06.08 med nattåget. Då ska alltså jag vara vaken??
Vår snälla dotter kommer hit och vakar inatt om inte Aguila behagat ploppa ut fölet, så vi får sova lite. Annars är vi nog inga goda värdar. Det ska bli mycket trevligt och jag hoppas att vädret håller sig såhär bekvämt som idag, fast det är regn utlovat. Men jag är positiv och säger att de brukar ju sällan stämma de där väderrapporterna.

Alla gnäller vi väl. Ja, jag gör det i alla fall. Det är ston som inte vill föla, inte vill brunsta, det är för varmt, det är för kallt, det regnar, det snöar och det ena med det andra.

Så läser jag följande i Helsingborgs Dagblad idag. Sven Gunnar Särman, journalist säger:

"Är inte vår tids värsta skamfläck den att vi varje dag - varje dag - enligt FN:s barnfond låter 15 000 barn dö av svält (eller av sjukdom som beror på svält)?
- Det betyder ett barn var sjätte sekund. En sådan siffra är ofattbar, men det är detsamma som att vi oavbrutet låter ett jumbojetplan fullastat med småbarn störta FYRTIO GÅNGER OM DAGEN."

Visst blir man illamående vid tanken att bara ETT plan lastat med småbarn skulle störta? Usch, då skäms jag över att jag gnäller ibland över bagateller, verkligen bagateller. Vi har det grymt bra i Sverige.

Vår lille skitunge är ovanligt röd för att bli brun om ni förstår vad jag menar? Tänker han bli fux? Då gnäller jag inte det kan jag lova. Då ska han få försörja "mor och far".

Det verkar som våra ston har ställt in sitt födande på helgdagar. Bailarino var påskaftonspresent och Aguila tar nog sikte på Nationaldagen. Vi har vakat natten som gick, men tror inte att det händer något inatt heller. Sin vana trogen går hon över 2-5 dagar. Bara hon inte gör som Dula ifjol och går över 12 dygn. Vi vågar inget annat än att vaka ändå även om vi tror att det dröjer någon dag till. Man vet ju aldrig.

Tjo vad solen tar! Vi har varit ute hela dagen och jag är lätt kokt och har en präktig "drängabränna".

Fredagsgänget och jag har gjort en upphöjd odlingsbädd av två pallkragar, fixat med hösilagebalar osv, osv.

Kenneth har haft Afrika-besök (Rotary) och har varit borta hela dagen och vi andra har haft en otroligt trevlig dag i solen, men nu straffar det sig en aning känner jag.

Ingen Aguila-bebis än....ingen brunstig Estela och ingen betäckt Dula...............

Aguila kniper fortfarande och vi har inget annat att göra än vänta.

  
Det där såg ut som ett kul djur, tyckte Bailarino. Tiger höll inte med, om att Bailarino var ett kul djur alltså.

Den stolta modern. Hon har varit mer beskyddande nu sedan hon kom hem från stationen och efter att vi släppte ihop henne med Bianca. Det verkar som Ninfa tror att Bianca är en föltjuv. Jag har faktiskt lite den känslan själv också. Synd att vi inte behöver fler avelsston för jag hade gärna betäckt Bianca.

"Barnvakten" Futura

Azora och Futura har mysstund.

Aciano saknar sina kompisar. Sällskapsfarbrorn är ju jättesnäll, men ack så tråkig. Han vill inte springa och leka och stå på bakbenen och bitas och gnabbas. Det är VÄLDIGT lugnt i hagen nu. Tidigare kom alltid Rombo och Aciano i full galopp, bitandes, bockandes och stegrandes. Jag fattar inte hur de lyckades göra allt detta under tiden de galloperade i full fart mot oss, men det gick.

Aciano har fixat flätorna på kompisen. Han tar en fläta i munnen och suger lite försiktigt tills gummibandet släpper, men han har inte förstört manen.

Fick rapport från Spanien att det är jättevarmt där och jag undrar hur våra små tar det. Tänk det går inte att släppa tankarna på dem.

Micke var här på praktik idag och vi har röjt undan gamla hösilagebalar som stått nere vid en av hagarna. Jag har retat mig på dem länge, men det blir liksom bara aldrig av att flytta de äckliga, lätt blöta och sunkiga balarna. Men nu har vi börjat och ska fortsätta ta dem som är utan plast imorgon när fredagsgänget är här. Lagom tungt/lätt för att alla ska ha lite och sprätta i. Samla ihop gammal balplast kan vi också göra. Det höjer energinivån att få undan gammalt skräp.

Vi har halv storm idag. Jag har suttit invirad i filtar och renskinn och solat, för lite sol vill jag ha på mig trots vinden. Det var inte särskilt skönt så det fick bli kontoret igen.

Här har Rombo och Capitano precis klivit av lastbilen, i Spanien. De fick åka i box tillsammans och de var helt ensamma på bilen. Lyxig resa alltså. Här är de tillsammans med Pobedas transportkillar och Weronica på Robledal (i vitt).

Skönt att se att de verkar ha behållit sin vikt hyfsat och att de var lugna och fina när de kom fram.

Här är de på väg mot sin nya hage. Usch, jag saknar dem men samtidigt så gläds jag förstås åt att vi sålt till Spanien och att killarna får det bra.

Fick besked från Caroline att Dula trivs och sköter sig utmärkt. Inte för att jag förväntade mig något annat, men man vet ju aldrig vad som far i dem på bortaplan.

Dula blev helt stollig när Caroline kom in med ett sto och föl och det får vi hoppas tyder på att hon också vill ha en liten vid sin sida. Hon hade fölgnäggat och hoppat i boxen. Vår lilla levadör.

Det verkar finnas intresse för Alissa och vi får se vad som händer. Rätt köpare är som sagt det viktigaste. Ni ser vilken kinkig säljare jag är...

Jaha, så skulle vi då köra Alissa till hingst igår eftermiddag.

Men denna dam sa blankt nej till att kliva på släpet och vi bestämde, eller i alla fall jag, att nu ska hon säljas. Envisa åsnor kan vi inte ha som avelssto. Hon är intelligent, har bra gång, är trevlig men ENVIS när hon sätter den sidan till och då passar hon tyvärr inte in i vårt avelsprogram.

Nu letar jag en riktigt, riktigt bra familj/ägare till henne och priset är inte så viktigt som att hon får ett bra hem. Det blir en kanonhäst med rätt behandling och om någon vill lägga lite mer tid på henne än vad jag har lust med.

Som jag sagt tidigare så måste våra avelsston kunna stå ut med det mesta utan allt för mycket protester och dessutom vill jag att de ska trivas med det.

Så vad gör man då? Jo då tänker man raskt om.

Vår underbara Dula har varit lite låg sedan jag bestämde att hon skulle minsann ridas in och säljas. Nu gick jag ut i hagen och undrade om hon möjligen kunde tänka sig att bli med föl igen och hon sa "ja tack ", lät sig villigt lastas och kördes till betäckning.

Hon såg så glad ut att vi blev lite rörda. Hennes öron var spetsade, ögonen glittrade och hon gnäggade glatt åt de 5 (FEM!) hingstarna som hälsade henne välkommen. Go for it lady Dula! Nu har matte redan valt ut en brun snygging till henne och jag hoppas hon har samma smak. Det är ju inte alltid så nämligen.
Hon har haft svårt att ta sig med fryst och vi misströstade därför och fick för oss att sälja. Rombo är en kalasavkomma och det smärtade att inte behålla henne. Men när vi nu hittat en riktig kille till henne så gör vi ett nytt försök och hoppas att naturlig betäckning gör det lättare att få henne dräktig.

Däremot är det här skitvädret verkligen inte upplyftande för ett stuteri. Undrar lite om de ens blir dräktiga, men det blir de väl kanske ändå. Tja, Estela brunstar inte än.

Ninfa ska kollas om två veckor. Hennes lille skrutt är bara så himla go. Han ligger ner i boxen och blir kratsad. Han har kommit på att det är mycket bekvämt och jag får rota fram ben och kratsa och göra precis som jag vill. Han bara ligger och följer intresserat det jag gör.

Aguila har börjat fylla i lite mer i juvret nu och lär väl nedkomma kanske innan helgen. Hon är beräknad till imorgon, men det tror vi inte mycket på. Jag fick bråttom och skurade boxen idag och köpte spån. Så nu är vi beredda.

Ska till Apoteket och fixa Microlax också. Folk tittar alltid lite medlidsamt på mig när jag handlar detta, lite lätt pinsamma, paket. Två stycken köpte jag till och med sist. Ni kan tänka er blickarna!