Nu har jag varit så våghalsig att jag bokat resa till St Petersburg i nästa vecka. Hoppas alltså att vulkanen lugnat ner sig och allt avlöper enligt planerna.

En god vän följer med mig och jag ser verkligen fram emot resan. De bilder jag har sett från staden har gjort mig mycket nyfiken och det ska bli spännande att se om bilderna stämmer med verkligheten.

Ricardo kom inte iväg från Portugal och vår kurs flyttas fram IGEN. Tråkigt, tråkigt, men vulkanen råder vi inte över. När väl flygplatserna öppnades igen så steg också flygpriserna på de resor som fanns att tillgå och det blev bara helt omöjligt.

Vi skulle vara snälla härom kvällen och ta in hingstarna från lösdriften, eftersom det var kallt och regnhot. Nåväl, när de kom in i gäststallet, för deras egna gamla boxar är numera upptagna av ston, så tyckte de att det där var ingen bra idé alls. Aciano och Capitano var lugna, men lille Rombo var i upplösningstillstånd. Var är min mamma, skrek han. Han försökte helt resolut att klättra ut ur boxen, trots galler. Oj, oj, oj vilken cirkus. Så det blev till att promenera ner med dem igen till hagen. Annars hade vi inte vågat gå in och lägga oss och sova. Bebis!!

Väl ute ur hemska-stallet-utan-min-mamma var lugnet återställt igen. OK, nu vet vi det. Ska vi "rädda" dem fler gånger så får de ha tillbaka sina gamla boxar den natten.