Gustavsborg PRE

Alla inlägg den 6 april 2010

Av Ann-Britt - 6 april 2010 20:46


Alexandra på en barbacka kvällsjogg och Espera verkar nöjd.

Av Ann-Britt - 6 april 2010 13:26


Vi har inte glömt bort att jobba lite med våra nya flickor, trots allt fölande och annat i helgen.


Alexandra har varit här och hjälpt mig. Vi provade ut träns, bett och sadel och den blåsigaste dagen av dem alla under påsken, skulle då Alex rida Espera. Speglarna skallrade, det smällde i väggarna, porten gnisslade och skrek, taket rörde sig i ridhuset och jag tänkte hur ska detta gå?


Men det finns bara ett ord för den hästen och det är UNDERBAR. Espera rörde inte ett öra ens när det smällde och skallrade. Hon var helt fokuserad på ryttaren och lite på mig för jag hade godis i fickan. (Det ska ju vara en positiv upplevelse därinne i "oljudshuset").


Hon är bara så fin den tjejen! Ridningen gick bra och det blev barbacka, för Alex gamla Hector-sadel var inte riktigt bra till Espera. Espera verkade trivas utmärkt att vara utan sadel dessutom.


Nu ska hon bara förstå (och det tror jag hon gjorde) att vi inte tycker att hon behöver krulla ihop sig utan får vara lite mer fri i formen. Hon är bara fem år och riden ett knappt år. PRE har en förmåga att dra ihop sig själv och det är inte önskvärt i min lilla värld. Hon kan "andas fram" och gjorde jättefin öppna bara genom en liten vridning av Alex axlar.


Av Ann-Britt - 6 april 2010 10:34

Här är nya underverket


  


  


och här förra årets. Nog är det märkligt vad de kan växa på ett år?


  


Stararna håller konsert för oss.


Ninfas efterbörd släppte inte och Ursula på Equimed, kom ut och fixade det lätt som en plätt. Vi har full service alla dygnets timmar och det är en stor trygghet. När jag frågade om det var mycket att göra nu berättade hon att det varit en jour-fölning på natten. Hon sa förstås inte var eller hur det gått.


Det visade sig sedan vara en av Alexandras bästa vänners häst och det hade varit en riktig skräckupplevelse. Fölet satt fast och trots Ursulas hjälp gick det inte att rubba. Det blev körning i ilfart in till Regiondjursjukhuset, fölet levde fortarande. Efter att de väntat två timmar inne på sjukhuset utan att någon hjälp anlände förstår ni kanske hur det gick med fölet. Det blev en helt fasansfull upplevelse för vår vän och jag ska bespara er detaljerna. Jag har mardrömmar på natten.


Stoet fick prognosen 50/50 chans att överleva. Det är lätt att yttra hårda ord när sådant händer och det ska jag inte göra, men kan konstatera att det är märkligt att de låter efterbörden sitta i över 1 1/2 dygn (på ett kallblod dessutom som är extra känsligt). Vi hade precis fått lossat en utan problem, så det är ju inte omöjligt att göra proceduren.


Jag följde med in till sjukhuset som stöd igår och då hade stoet kvicknat till och vi hoppas nu att hon överlever. Trots 40,5 i feber såg hon pigg ut.


Hon kommer aldrig att kunna få föl. Hennes bäcken är fel i formen, men får hon överleva så är alla glada.


Detta har förstås grumlat vår egen glädje och jag har känt mig väldigt betryckt, därav inget bloggande. Det är nästan så jag haft dåligt samvete över att vara glad, när jag vet hur svårt vår vän hade det.



Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16
17
18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29
30
<<< April 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards