Jaha, då fick jag en kommentar från dottern om sadeln, som hon har till salu. Då får jag väl vara snäll och skriva det här och är hon riktigt snäll hon också, så kan jag lägga en bild av sadeln om jag får den (bilden alltså) i ett mail.

du kunde ju tillägga att sadeln jag sitter i på bilden är till salu, lilla mor ;) mycket mycket bekväm sadel, sitter i korrekt sits direkt (finns bara ett sätt att sitta i i sadeln), perfekt att rida långt i, går att hoppa i och passar utmärkt till dressyr och säkert western med! :)

Sadeln är alltså den som finns på fotot i förra inlägget. Hör av dig om du är sadelsugen!

Nu kommer bilder på den.

Putte var på plats som vanligt imorse. Puh! Han har varit bort en gång tidigare och då vet jag inte vad han var med om, för han var väldigt skygg och ljudrädd när han kom hem. Men tacka vet jag kastrerade hankatter, de är mer hemkära. Vi har haft en honkatt och hon kunde försvinna i dagar. Mycket oroande, trots att hon gjorde så ofta. Vi var alltid rädda att något hänt henne. Hon var makalös på att ta sig ut. När det var riktigt, riktigt kallt fick vi stänga alla portar i stallet, för att inte vattnet skulle frysa, men hon lyckades hitta ett söndrigt gammalt fönster uppe på loftet där hon hoppade ut. Sedan kunde hon inte ta sig in igen och var ute hela natten i 10-15 graders kyla. Stackars lilla Niki. Till slut hittade vi var hon tog sig ut och kunde stoppa igen hålet i fönstret.

Dottern och jag, välklädda, på ridtur uppe på Kullaberg. Det var på den tiden vi hade ett "flyktigt" halvblod. Jag hade inte ridväst för att jag trodde jag skulle ramla av utan mer för att skydda mig mot grenar och annat i skogen. Det är lätt att få en gren i ryggen när man duckar under träd osv. Läste i senaste numret av tidningen Ridsport om flickan som blev avslängd, sparkad och var död i 17 minuter, innan de lyckades återuppliva henne. Nu åker hon runt och pratar på ridklubbar och annat om säkerhet. Tyvärr har det blivit modernt att rida utan hjälm och jag kan inte riktigt förstå hur folk resonerar. Alla hästar kan bli rädda och sprätta till. Jag har sett en duktig dressyrryttare bli avslängd på stallbacken. Hon hade precis suttit upp och hästen blev rädd för något. Den reste sig och hon for i backen. Som tur var gick det bra den gången.

Men visst säkerhetsväst är ett skit så klumpigt det är. Jag får erkänna att den satt bara på vid uteritt. Styvt och eländigt och svårt att vara smidig och följsam.

Jag åkte i backen, så det visslade, innan vi köpte ovanstående halvblod. Fick tillbringa ett par dagar på Danderyd och har helt förträngt flera timmar av den dagen. De är komplett borta ur mitt minne och det sörjer jag inte direkt. Som tur var hade vi en god vän med när jag skulle provrida (vi köpte inte den hästen!). Hon är sjuksköterska och kanske med hennes hjälp fick jag gräddfilen in på akuten. Mer och mer av mitt minne försvann när vi satt hos henne, efter olyckan. När jag inte kom ihåg vem Alexandra (vår dotter) var förstod Lotta och min man att nu var det nog dags att åka in med lilla Ann-Britt. Jag grät för jag visste att jag borde veta vem de pratade om, men jag hade ingen aning. Detta har de alltså berättat för mig, jag minns ingenting.

Minns när jag vaknade upp och låg iklädd en ful sjukhussärk och det kom in en dundersnygg sjuksköterska (manlig). Jag frågade Kenneth, med panik i rösten, om den där killen hade klätt av mig. Jag kommer inte ihåg Kenneths svar ens, men jag tror att jag själv klädde av mig.

Jag som normalt har superlågt blodtryck hade högt och fint varje gång "den där" tog trycket på mig.

Det tog säkert tre veckor innan jag kunde gå rakt fram utan att bli yr. 
Så utan hjälm rider jag inte!!! Utan hjälm vid den olyckan hade jag inte levt.