Nu har lilla Nobleza bytt ägare! Hur gick detta till, hon var ju inte ens till salu??

Tja, hittar man någon så trevlig som Cilla, som dessutom är störtförälskad i Nobleza...då går det som det går. 

Vi ser fram emot att få se vår lilla snutta här igen om några år och då som ridhäst förstås.

Jag har blivit utlovad foto av mig och Nobleza när vi sprang som galningar på gården vid veterinärbesiktningen. Puh, den där konditionen är inte vad den borde vara och stora gummistövlar gjorde inte saken mycket bättre. Men bra gick det i alla fall och det var ju inte jag som besiktigades, som tur var!

Oj, oj, oj nu har jag avverkat en kräftskiva och ett födelsedagskalas. Tjohej, ibland blir det allt på en gång.

Kräftor har vi inte ätit på år och dag och det var givetvis jättegott och trevligt hade vi. Jag satte ribban för festen med en gång genom att skära upp min tumme. Det var så rackarns hårda klor så kniven slant. Plåster på och sedan var det ingen som skar i klorna. Nötknäckare hittades ej och många tänder riskerades i kampen om kloköttet.

Igår hade vår dotter kalas och det blev en glad tillställning. Hon hade en drinkspecial med tre sorters sprit och mjölk, som hon bjöd på. Gnällig som jag är, klagade jag på att det var lite mycket mjölk i min drink. Jag fick en till med betydligt mindre mjölk, he, he. Sedan visade det sig att min kusins fru inte hade druckit White lady (ej den med vodka och Tip-ex) utan en variant med lika delar kondenserad mjölk och mörk rom. Så vi fick klämma i oss en sådan också.

Då åker helt plötsligt jultidningskatalogerna fram och vi beställde tidningar, böcker och DVD:s för glatta livet. Jag har inte köpt på typ 15 år, men det tog jag igen. Det ska bli väldigt spännande att se var vi kryssat och vad vi får. Stämningen var vid det laget ganska uppsluppen. Jag hade dessutom mina kontaktlinser... Ni kan förstå förvirringen,va?

Jag ledde kusinfrun till hissen och riskerade själv livet i trappan (nåväl vi var på första våningen) och idag har vi varit lite trötta i mössan. Det var inte hon eller jag som körde bilen hem.

Men nu har jag varit duktig och tömt sju boxar och gjort fint till alla hästarna. Luther straffar förstås syndaren direkt, eller om det är Gud... 

Fast det är så fint väder att de kanske får vara ute inatt.

Det blir mycket tid för meditation när jag mockar. Igår gick jag och grunnade över hur enkelt allt var när jag var liten. Inte bara för att jag var liten utan för att samhället var så annorlunda.

Jag älskar texten i "I wish I was a punk-rocker". Det var precis så det var. Min dotter hatar den, men lyssna på texten...

I min lilla byn var det massor av barn hemma på dagarna. Det var ungar i alla villorna. Våra mammor var hemma och det fanns vuxna överallt.
Vi hade skogen att leka i och Öresund att bada i. Börjar ni förstå idyllen?

Nåväl allt var inte hunky-dory, men det kan jag ta en annan gång. Nu tar jag de positiva minnena.

I vår by, Strandbaden, cirka en mil från Mölle by the sea, fanns tre hotell, ett café, mjölkaffär, två speceriaffärer (det hette så) en bensinmack, tennisbana, minigolfbana osv. Alla "strandbadare" hade inte bara tomtar på loftet utan på somrarna även stockholmare. Då vimlade det av fint folk från vår huvudstad. Nästan alla i byn hyrde ut rum eller stugor till badgäster. Hela byn levde upp och det var så kul. 
Idag finns inte ens bensinmacken kvar och definitivt inga affärer eller hotell.

Fiskbilen och brödbilen kom ett par gånger i veckan och postgubben kände alla och pratade med alla om allt. Mycket information fanns att hämta där...

Min far var en djurtokig människa och vi hade en underbar hund, som hette Zita. Hon var min vakthund och om någon bråkade med mig så hojtade jag "Saita" (uttalas så på ren skånska) och hon kom flygande rätt in i högen av ungar. Hon var väldigt, väldigt snäll och skulle förstås aldrig bita någon, men ingen ville väl chansa heller, så jag fick vara i fred.

Hon var min polishund. En sen kväll när det var poliskontroll utanför vårt hus, tog jag mitt poliskoppel över pyjamasen, gick ut med Zita och visade upp oss. Poliskonstaplarna var mycket imponerade av oss och jag kommer ihåg att jag fick en peng. Kanske en krona, minns inte valören. Himmel så stolt jag var.

När jag föddes tyckte Zita att jag en fullständigt onödig manick, som matte och husse släpat hem. Hon välte ner mina kläder i golvet och försökte få dem att lämna tillbaka mig. Detta beteende vände rätt snart och vi blev de bästa av vänner. Sedan tog hon kontrollen och passade mig i barnvagnen så granntanterna inte fick en chans att kika på mig. Det var på den tiden när man kunde lämna ungen i vagnen utanför affären.

Ja, lyssna på texten i sången! 

Jag är tillbaka i ett stycke och bilen är hel. Ögonen befriade från de förvirrande små sakerna. 

Har shoppat både på IKEA och Väla lite sådär halvblind. Har ingen aning om jag mött någon jag känner. Jag har i alla fall inte hälsat på någon, för alla har varit konsitga i ansiktet... Har jag gått förbi dig, om du vinkat, så är det pga linsproblem. 

Nu ska jag in till Hbg för vidare utprovning av mina kontaktlinser. Jag ser inte bra alls på långt håll med mina nya. Alltså ska jag, som en blind höna, köra in till stan. Håll er undan!

När jag skulle in på kontroll förra gången hade jag inte fattat att linserna skulle vara i ögat. Ja, ibland blir det fort men fel när jag gör saker. Optikern bara tittade på mig med förtvivlan i blick och sa "Hur tror du då att jag ska kunna ändra dem till det bättre". Ja, det visste jag väl inte riktigt, men höll med om att det vore kanske en god idé att ha dem på då...

Så nu tar vi om alltihop igen, med linser. 

Foto Natalie Lindholm 

Idag har vi gjort vår månatliga mätning och vägning av föl. Jag har införskaffat ett viktmåttband så nu blir de kollade på alla håll och kanter.

Jag vet inte om vikten stämmer med verkligheten, men vi kan i alla fall se hur utvecklingen går.

Skadar inte att kolla våra bastanta madamer också. Alissa behöver tappa ett par kilon t ex...

Lille Rombo leder centimeterutvecklingen i fölligan. Han har vuxit 8 cm på en månad. Riktigt krallig kille nu. Han har blivit så rund och go. (Det är han som är på fotot, taget av Natalie). 

Azora och Nobleza har avstannat på höjden, men gått upp några kilon och fyller ut kroppen på det hållet. De ser så fina ut. 

Härligt sensommarväder, men blåsigt. Mycket mygg igår kväll. Vi tog in hästarna vid 21-tiden för det var regn och rusk utlovat inför natten. De var lite irriterade och när vi kom in i stallet förstod vi varför. Vi fick stryka bort mygg från sidorna på dem. Stackare, de hade inget emot att få komma in i stallet och slippa de blodsugande krypen. 

Jag får passa på och sprida budskapet att en ny utbildnings-DVD med Bent Branderup kommer i oktober.

Söta fågelungar att titta på!