Dags för gälar istället för lungor igen...

Vår snälla hovslagare var här idag och verkade Aciano, Nobleza och Alissa. Hovarna växer som bara den nu. Jag kan själv fixa en hel del, men det går så lätt och fint när Ami kommer. Dula åkte till stationen innan vi verkade henne och jag skäms för hennes hovar. 

Ju mer jag lär mig ju noggrannare blir jag. Det är bara fyra veckor sedan senaste verkningen, men jag tyckte redan att de såg slarviga ut. Det bästa är om jag själv kan ta lite varje vecka, men min rygg har inte riktigt velat det på ett tag nu. Och vi har ju några stycken att gå över.

Regnet formligen vräker ner mellan varven och gårdsplanen flyter. Svårt att tänka att det var torrsprickor i hagen för någon dag sedan. 

En bild på mig och ett gulligt ungt sto i Spanien. Det blåser lika mycket där som i Skåne...Frisyren blir därefter.

Vi fick in guldgul halm i fredags. Helt underbar och utan ett enda dammkorn. Jag har aldrig skådat så fin och gissa om jag nästan grät när jag öppnade första balen och den var varm inuti! Det var varmt när de tröskade och eftersom regn väntades i stora mängder hade de lite för bråttom med pressningen. Någon dag på fältet hade inte skadat.

Den trevlig "halm-mannen" erbjöd sig genast att komma och hämta alltihop igen, men jag kan inte skiljas från denna skatt... Jag får sprätta upp några balar till och se om alla är varma, eller om vi kan behålla de flesta. Sprättar jag upp dem kyls de ner också. Tur att vi har stort loft.

Den finaste halm vi någonsin haft sedan vi skaffade häst och så blir det kanske skit av alltihop.

Ni som har häst förstår min vånda.

Idag fick jag foton på Corredor, numera  Finlandspojke. Helt ofattbart att detta är den lille plutt som åkte iväg från oss den 30 mars. Jag kan inte fatta att det är han! Han har blivit så stor.

Han är lika snäll och tillgiven fortfarande, enligt nya matte.

Det är mycket trevligt att ha kontakt med ägarna till våra sålda avkommor. Man gläds med dem när hästarna gör framsteg, växer och mår bra.

Jag ska fota Aciano när han ligger i boxen och är på kelhumör, så ska ni få se vilken porträttlikhet det är mellan bröderna.

Idag hällregnade det och Ingela&Co hyrde vår anläggning till kurs med Carina. 26 glada personer tryckte ihop sig i vår lektionslokal. De hade knytkalas och jag var alltså "mat-ledig". Märklig känsla att inte fara upp ur sängen, köpa frallor, brygga kaffe osv. Vi löste Melodikrysset och jag behövde inte fixa lunch, hm...

Kenneth bjöd på några melittafilter och vi blev, som tack, inbjudna på lunch och teorilektion.  Mycket bra byte och vi tackar så mycket!

Turi, konstnär, var en ny och spännande bekantskap och jag, som är gratulationskortsfreak, köpte några kort förstås. Nu köpte jag flera av varje, så att jag ska kunna skiljas från några av dem. Jag har samlat på mig kort i säkert 20 år och har ett digert förråd.  Hon hade flera vackra med frieserhästar, men det kunde jag förstås inte köpa. Det måste vara PRE, eller i alla fall likt PRE. Vi har en specialbeställning på gång. Spännande!

På kursen var hästar av alla de modeller och färger och former och raser. Härligt att se hur ryttarna jobbar efter varje hästs förmåga. På fotona syns Gith med sin ardennerkorsning och Claudia (på marken) med sin apaloosakorsning.

Lilla hunden som tar ett smakprov av min hand är en tre månaders valp, pudel-pudel-pudel-nakenhundskorsning. Blondy heter han och han knep mitt hjärta. Matte har numera övergivit sitt röda hår och matchar vovven. Mycket elegant. 

Regnet stod som spö i backen och de två minsta fölen, med mammor, fick komma in ett par timmar mitt på dagen för torkning. Det vräkte ner, men det blev bara 6 mm enligt vår mätare. Kändes som 50 mm minst.

Vi körde från Skurrup inatt, efter en trevlig middag, och det regnade så att man inte såg vägen. Jag körde i 50 km och allt bara flöt. Väl hemma var det nästan helt torrt. Mycket lokala skurar. 

Jag skulle gärna vilja åka till London och se denna föreställning. Bara att få se scenen med det lilla fölet i verkligheten vore värt resan...

Vår långhåriga katt älskar köttbullar och starka korvar. Varje gång hon får en liten bit sätter samma roliga beteende igång.

Hon tittar lite föraktfullt på köttbullen och sedan går hon. Första gången förstod vi ju inte vitsen med det hela och tog bort biten i tron att hon inte ville ha. Sedan fick vi lära oss vad det gick ut på...

Sluga katten kommer tillbaka!! Hon kollar då om den otroligt korkade köttbullen fortfarande ligger kvar på sin plats och det gör den förstås, dum som den är. Hon tittar på den, lite ur ögonvrån, och sedan är det fullt krig.

Hon kollar om den lever, genom att daska till den med tassen. Köttbullen blir förstås jätterädd och far upp i luften. Detta är ett tecken på att den är duglig mat och full cirkus utbryter.
Köttbullen jagas runt i köket och in i matrummet, under möbler och mattor. Den samlar under tiden upp all lång, fin päls, som sluga katten tidigare släppt ifrån sig, och till slut ser den ut som en luden, fin mus. Då är sluga katten nöjd och glufsar i sig den korkade motståndaren.

Jag gillar dagliljor. Lite opålitliga med sin blomning hos oss, men i år ser det ut som de flesta tänker glädja oss med sin fägring.

Katterna är helt övertygade om att jag köpte gräset enbart för deras räkning. Putte var med när jag planterade och gräset såg betänkligt vingligt ut efter hans benägna hjälp. Lite lätt knäckta var nog alla stråna, när han smakat av allihop i princip.

Idag var det Gucci som tog sig ett smakprov. Ja, vad gör man inte för de små liven...

Sitter och grunnar på om vi ska hämta hem Dula från stationen. Det börjar kännas sent på säsongen. Hon har haft ägglossning utan brunst och jag är inte förtjust i att spruta igång dem. De mår så rysligt dåligt efter hormonchocken och det är större risk för tvillingar. Vi får väl se vilket beslut vi tar. Ska överlägga med vår veterinär om chanserna för dräktighet osv.

Det hade ju varit gott med ett glas vin i skuggan och klappa sig själv på axeln för vi har varit så duktiga. Kenneth har slagit en massa gräs runt hagar och ogräs på gården och jag har fortsatt på mina fördömda fönster. Fint blir det, men vin kan vi ju inte dricka om vi ska ut och köra bil.

Någon timma senare....: Det blir grillning och vin och ingen bilkörning. Vi får sova på saken hur vi ska göra med "Dullisen". 

Ja så här kan man åka runt i världen om man vill spendera 300 000:-. Så mycket lär det kosta att kryssa med denna skönhet.

Utsikten står makens bror för och så kan man bo om man inte tvunget vill ha ett stall fullt med hästar och ett gäng kelna katter.

Vi tog ett glas vin på balkongen och gick efter det upp till Grytan och lyssnade på allsång, Kul-i-juli. Lotta Engberg och kompani höll låda. Trevlig stämning. En halvtimma innan föreställningen regnade det, men så kom solen fram och det blev varmt och kanonfint väder igen.

Tror nog ändå, trots allt det vackra man ser från balkongen, att jag väljer mina hästar och katter. Konstig människa jag blivit. Jag som var stadsmänniska och inte kunde tänka mig att lämna Östermalm en gång i tiden.
Sedan kom dottern och vi kröp allt längre ut i spenaten.

Nu räcker det med små utflykter in till "stora staden Helsingborg" och jag är nöjd och glad över att komma hem igen.

Tillbaka till verkligheten blir det till att fixa staket. Det var ingen el i trådarna igår kväll, vilket vi märkte när Futura stod och bet i den elastiska grinden. Väldigt kul tyckte hon att ta tag om tråden med tänderna och dra och släppa. Hm, inte lika kul idag när det är el i den, hoppas jag. Hon får en smärre chock om hon försöker detta trick ikväll. 

Min vänstra handled tycker det är dags med semester och den är svullen och öm. Tur att jag är högerhänt...Ingen rast och ingen ro!