Visst är den fin den blå hummern? Antar att den blir röd när man kokar den. Den är så vacker så det är synd att äta upp den.

Firade födelsedagen igår med kaffekalas på eftermiddagen. Rationellt, för att vara mig, med "köbe-kagår" (för er norr om Hallandsåsen så betyder det köpta kakor). På kvällen blev det tapas i Helsingborg med make, dotter och hennes pojkvän.

Jag åt på tok för mycket, vilket är lätt hänt när man sitter och plockar av många olika saker.

Testade Carlos I (brandy) men får säga att Torres 10 år, håller måttet väl så bra för ett betydligt lägre pris.

Mycket trevlig dag med andra ord!

Inget nytt från seminstationen om våra mammor. Kanske imorgon? De är så sammansvetsade de två, Dula och Estela. Det blev så när de var ett år och vi tittade ut dem i Spanien. Då tog man in tre åringar från unghästflocken, som vi skulle titta på, och sedan höll de tre ihop även i hagen när de släpptes ut till de vuxna stona. Våra två åkte lastbil hit till Sverige, i en box och de har hela tiden varit som ler-och-långhalm. Dula är väl den som är beroende. Estela klarar sig utmärkt själv. Men lilla Dula följer halvsystern och släpper nog sitt ägg samtidigt i år med. En timma var det mellan ägglossningarna förrförra året.

Det känns verkligen tomt i stallet med bara två fölston och tre unghästar. De tre unga har funnit varandra och bildat en egen liten flock. Nu när mammorna är så tjuriga... Alissa har tagit på sig rollen som ledare och de andra två små vimsmostrarna följer henne tätt, tätt. De gör allt tillsammans de tre. Nu är Alissa och Azora (halvsystrar) så lika varandra att vi knappt kan skilja dem åt när vi ser dem på lite avstånd. Azora kommer nog att växa om Alissa i höjd, men i övrigt är de nästan identiska.

Nu börjar fölens rätta färg att framträda. Aciano blir riktigt mörkt brun och Capitano verkar få ungefär Noblezas färg (samma pappa), lite rödbrun, fuxfärgad. Han har mycket rött i manen också, men den mörknar nog vartefter han blir äldre. Noblezas var helt fuxfärgad, men är nu svart.

Kenneth har gått med röjaren och klippt ner gräs mellan hagarna och de tre småflickorna har följt honom troget. De äter allt gräs som han lämnar bakom sig. Mycket praktiskt tycker de. Nästan färdigtuggat och bara att skyffla in i foderluckan.

 

skogsfrun på dal

12 juli 2009 13:01

Det är alltid synd att äta djur, jag säger bara KÅLSOPPA (frikadeller kan kvitta);))

http://www.barasaras.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...