Tänk att allt gått bra och att vi fått fyra så vackra föl. Jag var så nervös över Dula som gick 13 dygn över tiden. Var rädd att det skulle bli ett jättemonster, men så kommer denna lilla, lilla kille.

Jag kollade henne vid lunchtid och meddelade maken att nu skulle det säkert bara dröja ett par dagar. Jo tack. Två timmar senare ringer han mig och säger att Dula ligger platt ute i hagen. (Han var ute och slog gräs i hagen bredvid). Hon var ivrigt påhejad av två åringar och en fyraåring. De hade varsin uppgift. En stod fram, en bak och en på mitten av Dula och nosade på henne.

Jag är glad över hagförlossningar om det är ett rutinerat sto, men inte en förstagångsmadam. Det kan bli hur snurrigt som helst, speciellt med den uppvaktningen!

Jag bad henne alltså om att ge upp sin position och vandra med in i stallet. Tant Aguila följde med som moralisk support.

Vi hann bara in i boxen, så gick vattnet och sedan gick det snabbt förstås. Han var kvick som tusan. Försökte resa sig innan mamma gick upp. Han var på benen och hade ordning på mjölkbaren inom någon timma.

Dula tyckte att då kan jag väl få sova och la sig, men se så kunde vi inte ha det. Hon fick vackert stå på benen så att lillen fick dricka några gånger.

Idag är hon supermamma nummer ett och hon är så duktig med honom. De har varit inne i ridhuset några gånger och får gå ut i hage imorgon.