Nu var det dags för TTeam/TTouch igen och denna gång är det vår unghäst Nobleza, som behöver en liten touch av TTouch (oj, så fyndigt det där blev...)

Nobleza hade en hovböld i början av året och det var mycket kluddande med våtvarma omslag osv, osv. Hon var jätteduktig hela tiden, men hon hade förstås ont och det började bli jobbigt tyckte hon, med benlyft.

Hon har överbelastat sig lite pga bölden och fått ett överben på insidan av benet och det har gjort ont det också. Hon har nu haft en period där hon varit helt omöjlig med benlyftandet. Hon välter på oss, står inte still och allt har varit förskräckligt stirrigt och stimmigt.

Inte kul för någon! Hon som var så himla duktig tidigare. Nu får vi börja om från noll och "skomakarens barn..." har givetvis inte blivit TTouchade. Nu kom jag på att om jag stryker lite över ett ben när Kenneth lyfter ett annat så står hon helt stilla. Jaha, då börjar vi från början igen då. Man får mycket träning själv och ett flexibelt tänkande.

Jag är så evigt tacksam för mina TTeam-kunskaper. De har tagit mig igenom så många omöjliga situationer.

Funderar på att gå ytterligare någon kurs och bli practitioner. Då får jag utbilda mindre elevgrupper.

Om inget annat är det några år sedan min senaste kurs och det händer hela tiden nya upptäckter som lärs ut.

Unghästarna gör att vi måste hålla oss på hugget hela tiden. Ingen häst är den andra lik och vi har samma register som vi ska igenom varje år. Uppbindning, lastning, stå själv i stallet, lyfta ben och allt annat.

Nu tränar vi att gå ifrån gruppen och stå inne i stallet med bara en kompis inne. Bara det en påfrestning för en unghäst. Idag var det Azoras tur och hon skötte sig jättefint.

Ninfa har varit vårt paradnummer när det gäller lastning. Hon har lastat sig själv både med och utan föl. Bara att skicka in. Sedan helt plötsligt så skulle hon inte med!! Tvärnit och då går ju inte fölet heller in förstås. Men vad nu?? Vi blev helt ställda. Vi har aldrig räknat med mer än en halv minut till lastning och nu tog det helt plötsligt 5 minuter. Nåväl kanske tillfälligt? Nej, tre gånger likadant. Tills jag kom på att vi alltid haft översta luckan över fronturlastningen öppen när vi lastat henne. Aha, då öppnar vi den då och vips så knatade både hon och föl in utan att tveka.
Ibland är det de små detaljerna som gör det. Inte mycket att tjafsa om, då öppnar vi väl luckan i fortsättningen.

Här är en länk till Linda Tellington Jones hemsida, med mycket matnyttig information.

http://www.ttouch.com/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...