Lotta och Christian hämtade Figaro i eftermiddags. Det kändes inte så tungt som jag trodde att det skulle, för jag vet att nu äntligen kommer Figaro att få ett riktigt härligt hästliv. Med hagkompisar, långa skogsturer och en massa annat kul. Han blir enda hästen i Lottas liv och slipper dela sin matte och husse med 5 ston och 3 föl.

Jag skulle inte vilja uppleva en sommar till och se honom gå ensam. Så länge vi hade Mandingo spelade det liksom inte så stor roll att vi inte hann med allt vi skulle vilja, men sedan blev det en "sten som gnagde" i samvetet.

Vi önskar all lycka till Lotta och Figaro och hoppas att ni får många, många år tillsammans! Kanske att Christian också får lust att börja rida nu?

Nu inväntar vi foton från nya hemmet....

Figaro besiktigades igår och gick igenom utan anmärkning, förstås... Liten kommentar om hans runda lekamen, men det går att åtgärda. Mer om honom och hans nya ägare kommer.

På fotot är han drygt ett år och tillsammans med kompisen Delfinus.

Hanna och vi lastade hästar kl 24 och båten gick till Gotland kl 5 i morse. Puh! Två nätter utan sömn för henne.

Härlig sol idag också, men penséerna hänger som trasor i krukorna. De tycker INTE om kylan.

Imorgon kommer Hanna Engström, en av våra instruktörer, och hennes dotter Ebba, på besök. De ska hämta upp en häst, som avlämnas hos oss.

Hanna har den äran att bo på Gotland och det är inte lätt att varken ta sig därifrån eller att åka dit. Hon får åka färjan inatt kl 1 och är framme kl 4 i Oskarshamn. Med sig har hon en sällskapshäst till den som ska hämtas här. Det blåste så mycket på Gotland att de först fick beskedet att hästar inte togs ombord. Men nu har vindarna mojnat något.

Hon är tapper, Hanna. Det må jag säga. Det blir förstås trevligt att träffa dem.

Något kakrecept blev det inte idag. Den som väntar på nåt gott...

Jaha, idag försökte jag recitera Kalevala och Lemminkäinens äventyr för Corredor när jag lunchade i hagen. Jag hade P1 i öronsnäckan och tänkte att han kanske skulle vara intresserad av sitt nya hemlands nationalepos.

Men ack nej, det var bara hö som gällde! Så nu vet du Kerstin att han är precis som alla andra män. Hjärtat går via magen. Strunta i kulturen!

De små liven fick komma in tidigt idag. Det blåste halvstorm och var bitande kallt. De gick mycket tacksamt in i stallet och åt mer hö....

Sitter med vantar på mig, på kontoret. Ska det vara så här kallt i slutet av mars?

Värmer upp oss med en vacker körsbärsbild från förra sommaren. Foto Malin Lauterbach.
Det får nog bli ett kakrecept till lite senare idag.

Idag får det bli ett kakrecept och pigga upp er med i kylan. Fy, varför blir det så här kallt igen? Det var vår alldeles nyss!

Fotot av Corredor har Malin Lauterbach tagit.

Himmelska kakan

3 ägg

3 dl socker

3 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 dl vatten

Fyllning

200 gr smör

1,5 dl mjölk

6 tsk vaniljsocker

Vispa ägg och socker tills det blir riktigt vitt och "fluffigt"  blanda sedan i resten av ingredienserna.

Grädda i 200 gr varm ugn, 30 minuter (cirka).

Smält smöret till fyllningen och tillsätt mjölken. Koka detta 1-2 minuter. Ta av kastrullen från värmen och tillsätt vaniljsockret. Låt svalna.

Dela kakan i två bottnar. Häll på fyllningen. Lägg på toppen och tryck till.

Plasta in med Gladpack och låt stå i kylen i minst 12 timmar.

Sikta över florsocker vid serveringen.

Varsågoda och njut!

Vår avvänjning har gått helt "smärtfritt" i år också. Alla har egen box på natten sedan en tid tillbaka. Stofölen har gått in till mamma och diat precis innan vi tar ut dem. Men nu är mammorna trötta på dem och de får inte dia i boxen. Idag blev det utsläpp utan "snuttning". Azora blev så perplex att hon till och med glömde bort att dia när hon kom ut i hagen. Då blev det bus med Corredor som gällde istället.

Nobleza fick helt sonika inte alls dia. Estela blir mer och mer irriterad när hon försöker. Jag tror att de snart är klara med varandra på den punkten.

Corredors matte sitter med en ny grimma och grimskaft, i Finland, och väntar på sin lille. Transportörerna ger inga "rediga" besked och Kerstin hon väntar och längtar....

Han kommer snart, Kerstin!

"Det är hästarna som väljer oss och de kommer till oss för att lära oss något." Detta har en klok person sagt till mig och så är det nog.

Vi åkte ner till Spanien för att köpa ett brunt sto, med föl vid sidan, och kom hem med en dräktig skimmel! Så går det när kärleken slår till.

Vi var runt och tittade på hundratals ston och inget ”talade till våra hjärtan”. Sista dagen på vår vistelse plockade de fram Ninfa och det sa bara klick och pang. Hon eller ingen!

Hon hade ett stoföl vid sidan, men det släppte de förstås inte med till Sverige.
Nu har hon fått två hingstföl hos oss och vi hoppas på ett litet stoföl om en knapp månad. Detta föl blir helsyskon med Corredor och med vår erfarenhet av honom vill vi väldigt, väldigt gärna få ett stoföl.

Ninfas föl är stencoola. Inget hetsar upp dem och förutom det är de både vackra och rör sig bra.

Hon var dräktig när hon anlände till oss och resan hade satt ner henne helt förfärligt. Jag trodde nästan hon skulle kasta fölet. Vi kände inte igen henne när hon kom av transporten och jag grät floder. Men hon hämtade sig och är nu lite väl rund till och med. Hon hade varit i Sverige några dagar när fotot togs och det värsta uppdragna hade redan förbättrats.

Jag vet inte riktigt vad de hade hittat på när de verkade hennes hovar i Spanien för hon var helt panikslagen när det gällde att lyfta benen. Det tog ett helt år innan vi kunde verka bakhovarna. Hon skakade och svettades när man försökte lyfta dem och hon slog. Det var inte nådigt att ta sig an denna uppgift. Som tur var slet hon dem jämnt och fint. När det gått ett år lyckades vi till slut fixa tassarna och efter det blev hon mer och mer medgörlig. Det var precis som någon pollett fallit på plats. Nu lyfter hon självmant upp benen åt oss. Tålamod, kärlek och goda kunskaper i TTEAM löser det mesta. Där fick jag ta till alla TTEAM-knep jag kunde.
Det är något speciellt med henne och de flesta dras till henne och bara ”drunknar” i hennes blick. Hon lägger huvudet i famnen på folk och bara står där och alla blir förstås helt tagna av denna ljuva dam.

Hon har trots sin ljuvhet en makalös energi och kan göra en capriole direkt från stillastående. När Hanna Engström såg detta fenomen blev hon som gubbarna i ”Tjuren Ferdinand”, när de ropar ”Honom vill vi ha”. Hon tingade direkt det ofödda fölet som fanns i den ”capriolerande” damen, eftersom Ninfa definitivt inte var till salu. Turligt för alla blev det en hingst precis som beställt.